Jolopriset 2007: Annette Kullenberg
En oförutsägbar och vass journalist, ofta på slak lina. Hon har i många år hållit sina läsare i veckopress och dagspress i spänning om vart det hela ska ta vägen. Men Kullenberg landar likt den argentinska puman alltid på fötterna, antingen det handlar om politik, cafer, klass eller svenska kungahuset. Liksom Jolo är hon också intresserad av sin framtoning. För honom gällde tweed och pipa, för henne skor med höga klackar och cigarretter.
I juryn: Jörgen Cederberg, Stephen Farran-Lee, Caj Lundgren, Kerstin Matz, Kajsa Olsson.
Sponsor: Natur&Kultur.
Annette Kullenberg gick bort den 28 januari 2021.
Gunnar Hedin har skrivit följande minnesord:
Äntligen stod Annette Kullenberg på bordet!
Jag glömmer det aldrig. Det var lördagen den 10 mars 2007 och en krog på Östermalm. Vi hade just tömt välkomstskålen. Plötsligt tog Annette Kullenberg av sig sina högklackade skor, klättrade med osannolik vighet upp och ställde sig på restaurangbordet. Sorlet tystnade. Kullenberg var i magnifik form, hon var uppsluppen och inte så lite sprallig och höll där ett litet tacktal till oss i Jolosällskapet. Det var hennes fest, och hon var fast besluten att krama ur allt vad kvällen hade att erbjuda. Hon hade nyss mottagit 2007 års JOLOPRIS ur Göran Leths hand i JMK:s aula på Karlavägen 104 – {se juryns motivering för 2007 års pristagare nedan, reds anm}.
Jag vågar påstå att Kullenberg är den gladaste av alla som fått priset. Hon verkade uppriktigt förvånad, visste liksom inte vad hon skulle säga när hon mottog priset. Hon hade inte något förberett anförande, så mina minnesanteckningar är rätt sparsamma:
”Som att bli hedersdoktor, jag är så stolt”,
”Man talar om journalistisk gärning, men jag har inte utfört nån!”,
”Jag skulle vilja nämna Jolo i samma andetag som Kapucinski: deras närvaro, framåtrörelsen; känslan av att jag var där”,
”Kapucinskis På resa med Herodotos är väldigt inspirerande läsning med både närvaro och humor”,
”Sista sidan i Aftonbladet var min idé, kom dit 1976. Den skulle rulla fem dar i veckan”,
”Min första anställning var 1962, med en akademisk examen i bagaget. Det kunde inte precis bli Svenska Dagbladet, för där skulle man ha akademisk examen och kunna tala franska”.
Kvällen blev lång. Till slut var bara fyra av oss kvar; Mats Edholm, Ylva Fridh, jag – och Annette Kullenberg. Ska ni redan gå? sa hon när medlemmarna började troppa av vid 23-tiden. Jag passade på att komplimentera Kullenberg för det radioprogram om argentinsk tango som hon nyligen hade gjort med stor känsla. När slutligen Ylva och jag tog farväl var det Mats som höll Jolofanan högt och Annette sällskap ända in i kaklet, som det heter på sportsvenska.
Annette Kullenberg avled i morse i Portugal.
Gunnar Hedin 2021-01-28