Axel Ancker 2004<\/p>\n
Hur kom det sig? Det var en g\u00e5ng tre unga arkitekter, Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren som startade ar\u00adki\u00adtektkontor i b\u00f6rjan p\u00e5 40-talet. Andra v\u00e4rldskriget p\u00e5gick f\u00f6r fullt och tiderna var inte s\u00e4rskilt gynn\u00adsamma. Tal n\u00e4r Toftv\u00e4gen fyllde 40 \u00e5r Axel Ancker 2004 Hur kom det sig? Jo, f\u00f6r att b\u00f6rja fr\u00e5n b\u00f6rjan: Det var en g\u00e5ng tre unga arkitekter, Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren som startade ar\u00adki\u00adtektkontor i b\u00f6rjan p\u00e5 40-talet. Andra v\u00e4rldskriget p\u00e5gick f\u00f6r fullt och tiderna var inte s\u00e4rskilt gynn\u00adsamma. Dock, freden kom, utsikterna … <\/p>\n
\nJo, f\u00f6r att b\u00f6rja fr\u00e5n b\u00f6rjan:<\/em><\/p>\n
\nDock, freden kom, utsikterna blev allt b\u00e4ttre och under 50-talet blev byggandet i Sverige allt mer in\u00adtensivt. Kontoret v\u00e4xte mer och mer.
\n1956-1957 fick Bengt Gate uppdrag att uppr\u00e4tta underlag till stadsplan f\u00f6r be\u00adbyg\u00adgelsen p\u00e5 Boo G\u00e4r\u00adde.
\nI samma veva b\u00f6rjade kompanjonerna tala om att det vore v\u00e4ldigt roligt att f\u00f6r en g\u00e5ngs skull f\u00e5 rita n\u00e5got som inte byggm\u00e4stare eller entrepren\u00f6r fick styra med enbart ekonomi f\u00f6r \u00f6gonen.
\nAtt rita n\u00e5got d\u00e4r man i f\u00f6rsta hand lade vikten vid arkitektonisk utformning och trivsel.
\nBenqt Gate hade mycket goda kontakter med komunens tomtbolag och lyckades \u00f6ver\u00adtala ledningen om att f\u00e5 k\u00f6pa den h\u00e4r biten mark d\u00e4r vi nu bor.
\nMarken s\u00e5ldes relativt billigt f\u00f6r att m\u00f6jligg\u00f6ra statlig bel\u00e5ning av den t\u00e4nkta gruppbebyggelsen.
\nDet \u00e4r ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r A-husens (Stig Ancker, de fem \u00f6vre \u00f6ster om Toftv\u00e4gen) och L-husens (Sten Lindegren, de fem nedre \u00f6ster om Toftv\u00e4gen) v\u00e5ningsyta begr\u00e4nsa\u00addes till 125 kvm.
\nUnder planeringens g\u00e5ng visade det sig dock att statlig bel\u00e5ning skulle bli om\u00f6jlig pga en f\u00f6r h\u00f6g be\u00adr\u00e4knad produktionskostnad s\u00e5 G-husen (Bengt Gate, v\u00e4s\u00adter om Toftv\u00e4gen) till\u00e4ts v\u00e4xa och blev n\u00e5got st\u00f6rre.
\nI f\u00f6rsta b\u00f6rjan tror jag att man hade tanker p\u00e5 att g\u00f6ra en hustyp p\u00e5 hela omr\u00e5\u00addet. Efter mycket skissande visade det sig dock bli om\u00f6jligt att komma \u00f6verens; det fick bli tre hustyper.
\nMan best\u00e4mde sig dock f\u00f6r att genomf\u00f6ra en n\u00e5gorlunda likartad standard n\u00e4r det g\u00e4llde utformning av k\u00f6k, snickerier, v\u00e5tutrymmen och innertak.
\nDet h\u00e4r med innertaken har sin egen historia.
\nTill en b\u00f6rjan var det nog t\u00e4nkt att en vanlig furupanel skulle s\u00e4ttas upp.
\nNu var det emellertid s\u00e5 att de tre kompanjonerna varje arbetsdag i c:a 40 \u00e5rs tid \u00e5t lunch p\u00e5 res\u00adtau\u00adrant Cattelin. Man satt alltid vid samma bord som kallades \u201darkitektbordet” d\u00e4r ocks\u00e5 kolleger an\u00adsl\u00f6t d\u00e5 och d\u00e5.
\nEn av dessa hade intressen i en gotl\u00e4ndsk snickerifabrik vars aff\u00e4rsid\u00e9 var att kunna anv\u00e4nda den furu som v\u00e4xer p\u00e5 Gotland.
\nGenom att tillverka en speciell sorts stavlamell som limmades samman av korta stavar till l\u00e5nga kvist\u00adfria l\u00e4ngder kunde man anv\u00e4nda den gotl\u00e4ndska furun som ofta \u00e4r krokig och kortvuxen.
\nHan f\u00f6reslog att detta material, som s\u00e5ldes billigt, skulle anv\u00e4ndas till innertak och s\u00e5 blev det. Fab\u00adriken l\u00e4r ha s\u00e5lt allt man kunde tillverka och gick \u00e4nd\u00e5 i konkurs s\u00e5 sm\u00e5ningom s\u00e5 det m\u00e5ste ha va\u00adrit n\u00e5got fel p\u00e5 priss\u00e4ttningen.
\nN\u00e4r projekteringen var klar inbj\u00f6ds tre olika entrpren\u00f6rer att komma in med anbud. Detta skedde un\u00adder en mycket \u00f6verhettad byggkonjuktur och endast ett anbud kom in.
\nDet kom fr\u00e5n John Mattsons byggf\u00f6retag och ans\u00e5gs d\u00e5 ligga mycket h\u00f6gt.
\nAnbudet antogs och husen skulle bjudas ut till f\u00f6rs\u00e4ljning via kommunens bostadsk\u00f6. Dock fick bygg\u00adherren (AB TRELAG) undanta n\u00e5gra hus f\u00f6r att p\u00e5 egen hand kunna f\u00f6rdela dem och de er\u00adbj\u00f6ds d\u00e5 till personer n\u00e4rst\u00e5ende Ancker-Gate-Lindegren.
\nKontraktsskrivning osv skedde genom Eva Lorenz, fastighetsm\u00e4klare, som ocks\u00e5 var n\u00e4rst\u00e5ende Ancker-Gate-Lindegren och som hade m\u00e5nga uppdrag \u00e5t John Mattson vid den h\u00e4r tiden.
\nHusen byggdes, man flyttade in och det mesta var frid och fr\u00f6jd tills den f\u00f6rsta vintern kom. D\u00e5 vi\u00adsade det sig att vissa delar av fasadteglets yttersta skikt b\u00f6rjade frysa s\u00f6nder p\u00e5 grund av ett mycket olyckligt val av fasadf\u00e4rg.
\nDet blev ett garanti\u00e5tagande f\u00f6r byggherren att r\u00e4tta till som blev mycket kostsamt och som man in\u00adte reserverat n\u00e5gra pengar f\u00f6r. F\u00f6r arkitektkontoret blev det hela en pr\u00e4ktig f\u00f6rlust.
\nAlltnog, frostskadade delar blev sandbl\u00e4strade och putsade och i stort sett har husen klarat sig hyfsat sen dess. Viss tr\u00e4panel har m\u00e5st bytas, vi har f\u00e5tt m\u00e5la om n\u00e5gra g\u00e5nger, byta ut pannor mm.
\nTack vare tilltalande planl\u00f6sningar, och inte minst, allt liggande i ett plan (fr\u00e5nsett tillval av k\u00e4llare i tv\u00e5 hus), har man kunnat bo kvar \u00e4ven n\u00e4r man med stigande \u00e5lder f\u00e5tt sv\u00e5rare att r\u00f6r sig.
\nHusen ritades en g\u00e5ng i tiden med tanke p\u00e5 barnfamiljer. I \u00e5tminstone tv\u00e5 av den har andra genera\u00adtionen kunnat \u00f6verta det hus de sj\u00e4lva vuxit upp i.
\nAv 18 hus bebos 10 fortfarande av de ursprungliga \u00e4garna eller deras barn.
\nETT GOTT BETYG!
\n\u00d6vers\u00e4ndes p\u00e5 allm\u00e4n beg\u00e4ran.
\nLiding\u00f6, oktober 2004
\nAxel Ancker<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"