Det h\u00e4nder ibland i engelska romaner, att hj\u00e4lten eller n\u00e5gon annan i m\u00e4nniskovimlet pl\u00f6tsligt f\u00e5r syn p\u00e5 en person som kommer honom att tappa den vanliga masken av reserverad h\u00f6gdragenhet. Han viftar ivrigt och tr\u00e4nger sig fram genom protesterande k\u00f6er f\u00f6r att komma fram till personen ifr\u00e5ga, ropa \u201dHullo\u201d till honom och dunka honom i ryggen.<\/p>\n\n\n\n
Vad \u00e4r det som f\u00f6ranleder detta utbrott av obeh\u00e4rskad hj\u00e4rtlighet? Jo, personen b\u00e4r en halsduk av speciellt slag: the old schooltie \u2014 halsduken med den gamla skolans f\u00e4rger. Som riddaren p\u00e5 medeltiden bar sin dams f\u00e4rger, s\u00e5 b\u00e4r sena tiders engelsman sin gamla skolas. D\u00e4r finns, f\u00f6rgrenat \u00f6ver hela det brittiska imperiet, ett hemlighetsfullt men oceremoni\u00f6st ordensv\u00e4sen; de hundratals ordnarna ha sina igenk\u00e4nningstecken, och n\u00e4r tv\u00e5 ordensbr\u00f6der tr\u00e4ffa p\u00e5 varandra i v\u00e4rldsvimlet, d\u00e5 \u00e4r det som n\u00e4r tv\u00e5 gamla v\u00e4nner \u00e5terf\u00f6renas \u2014 och det fast\u00e4n de kanske aldrig sett varandra f\u00f6rut.<\/p>\n\n\n\n
Det engelska college har kanske mer \u00e4n n\u00e5gon annan skolform framh\u00e4vt det hemlighetsfulla sambandet mellan skola och elev, \u00e4ven l\u00e5ngt efter det att den direkta kontakten sl\u00e4ppt, och starkare f\u00f6rm\u00e5tt knyta generationerna samman med traditionens r\u00f6da tr\u00e5d. \u201dFarv\u00e4l, Mr. Chips\u201d, ber\u00f6md engelsk roman och film, \u00e4r ett monument s\u00e5 gott som n\u00e5got \u00f6ver en skolas inre sammanh\u00e5llning, \u00f6ver generationernas ansvar inf\u00f6r varandra. Men alldeles ensamma \u00e4ro engelsm\u00e4nnen inte om denna dyrbara andliga tillg\u00e5ng. Det hemliga frimureriet, k\u00e4nslan av gemenskap, ett camarad\u00e9rie av alldeles s\u00e4regen art, finns nog ocks\u00e5 hos skolkamrater i v\u00e5rt land, fast vi inte ha n\u00e5gra s\u00e4rskilda halsdukar eller andra yttre k\u00e4nnetecken p\u00e5 v\u00e5r samh\u00f6righet \u2014 om inte m\u00f6jligen en liten n\u00e5l med gymnasistf\u00f6reningens m\u00e4rke; det m\u00e4rket brukar h\u00e5lla sig kvar sedan v\u00e5ra dagars rikhaltiga \u201dm\u00e4rkesflora\u201d eljest f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n rockuppslaget.<\/p>\n\n\n\n
Kamratskapet fr\u00e5n skoltiden h\u00e5lles vid makt och f\u00f6res vidare efter studentexamen i universitelsst\u00e4derna av hembygdspr\u00e4glade \u201dnationer\u201d, p\u00e5 andra h\u00e5ll av skol- och landskapsf\u00f6reningar. Genom skolan knytes man ocks\u00e5 fast vid landskapet, vid hembygden. Skolan \u00e4r b\u00e4rare av dess kulturtraditioner; det \u00e4r genom skolan man blivit delaktig av dem.<\/p>\n\n\n\n
Redan i ett halvt \u00e5rhundrade ha de svenska l\u00e4roverken varit \u201dlikriktade\u201d ifr\u00e5ga om undervisningsplan och yttre villkor. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r vart och ett en individ med sin otvetydliga s\u00e4rpr\u00e4gel. F\u00f6r de flesta g\u00e4ller det att denna s\u00e4rpr\u00e4gel har sina f\u00f6ruts\u00e4ttningar och s\u00f6ker sin n\u00e4ring i tider och f\u00f6rh\u00e5llanden f\u00f6re likriktningen. L\u00e4roverken \u00e4ro traditionsm\u00e4ttade institutioner, och de komma att f\u00f6rbli inte bara traditionsb\u00e4rare och -v\u00e5rdare utan ocks\u00e5 traditionsskapare, ty skolorna \u00e4ro, med all den samlade ungdomens v\u00e4xtkraft, levande och knoppande organismer.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r m\u00e5ngahanda ting som ge sin f\u00e4rg \u00e5t en skola, och det \u00e4r just s\u00e5dana ting som h\u00e5lla sig levande i l\u00e4rjungarnas hj\u00e4rtan l\u00e5ngt efter det att de l\u00e4mnat sin pulpet f\u00f6r alltid. Det kan finnas en speciell festkalender med r\u00f6tter l\u00e5ngt tillbaka i tiden, traditioner knutna till elevf\u00f6reningen, ceremonier och uppt\u00e5g i samband med \u00e5rsh\u00f6gtider eller examina; det kan finnas sm\u00e5drag s\u00e5dana som traditionsm\u00e4ssig rivalitet mellan klasser eller klassgrupper, rituella invigningar eller symboliska \u2014 men \u00e4nd\u00e5 naturligtvis h\u00f6gst materiella \u2014 sn\u00f6bollskrig, det kan vara en stridbar sammanh\u00e5llning mot andra skolor i staden och speciella sm\u00e4denamn med anledning av s\u00e5dan antagonism. S\u00e4rskilt f\u00f6rh\u00e5llanden av sistn\u00e4mnda art voro \u00e4nnu en generation tillbaka l\u00e5ngt mera utpr\u00e4glade \u00e4n nu och \u00e4ro snart n\u00e5got som kulturhistorien m\u00e5ste sl\u00e5 vakt om. Mycket av detta som h\u00e4r n\u00e4mnts s\u00e5som karakteriserande drag i en skolas v\u00e4sen h\u00f6r till det som of\u00f6r\u00e4nderligt ber\u00e4ttas och skrattas \u00e5t n\u00e4r gamla skolkamrater m\u00f6tas i f\u00f6rskingringen. Det saknas minsann inte samtals\u00e4mnen! Skolhistorierna \u00e4ro legio, och de r\u00e4cka l\u00e5ngt fram p\u00e5 sm\u00e5timmarna. Gr\u00e5nade och =\u201d d\u00f6da kollegier passera revy, dj\u00e4rva pojkstreck h\u00e4lsas nu med skratt som inte l\u00e4ngre beh\u00f6va kv\u00e4vas till st\u00f6nanden och magkramp . . . och allt \u00e4r p\u00e5 sitt s\u00e4tt v\u00e4sentligt och borde inte f\u00e5 saknas i bilden av den ort och den tid som bildade dess milj\u00f6. Redan ha m\u00e5nga, m\u00e5nga skolminnen och skolhistorier samlats och givits ut, men fortfarande \u00e4r det mesta kvar, levande sitt fladdrande liv i kamratkretsarna och buret \u00f6ver f\u00f6rintelsen av den spr\u00f6da tr\u00e5d som minnesgodheten hos n\u00e5gra skolkamrater spinner. H\u00e4r ha kamratf\u00f6reningarna och student\u00e5rg\u00e5ngarna \u2014 de tr\u00e4ffas \u00e5tminstone vid ett eller annat jubileum \u2014 en uppgift att fylla i kulturhistoriens tj\u00e4nst. L\u00e5t Edra skolminnen och skolhistorier bli en sk\u00f6rd som b\u00e4rgas undan tiden! Och det \u00e4r en maning att rikta inte bara till de \u00e4ldre och de mycket gamla utan ocks\u00e5 till yngre och till blivande studenter. I sin m\u00e5n s\u00f6ker f\u00f6religgande verk att fr\u00e4mja denna sak genom att ge en kulturhistorisk aspekt p\u00e5 de olika l\u00e4roverkens utveckling och genom att l\u00e5ta minnesgoda studenter komma till tals med historier och h\u00e5gkomster, vilka kunna f\u00e5 ett igenk\u00e4nnandets leende att sprida sig \u00f6ver m\u00e5ngen l\u00e4sares drag \u201djavisst…<\/p>\n\n\n\n
honom minns jag… han satt nere vid f\u00f6nstret… och en g\u00e5ng n\u00e4r gamle \u201dMurran\u201d var i farten…\u201d<\/p>\n\n\n\n
Var och en \u00e4r naturligtvis f\u00e4st vid sin skola, men det kanske \u00e4nd\u00e5 \u00e4r naturligt att den starkaste k\u00e4nslan av gemenskap och tradition f\u00f6renar dem som g\u00e5tt i samma landsortsl\u00e4roverk. Man beh\u00f6ver inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis tala om lokalpatriotism \u2014 det \u00e4r som bekant en dygd som l\u00e4tt sl\u00e5r \u00f6ver till last \u2014 hembygdsk\u00e4nsla \u00e4r ett vackrare ord och vi ha redan framh\u00e5llit detta som n\u00e5got v\u00e4sentligt i l\u00e4roverkets uppgift och funktion; att vara eu exponent f\u00f6r hembygden. Livet i en landsortsstad, en sm\u00e5stad, har sin s\u00e4rskilda doft och puls.<\/p>\n\n\n\n
Staden \u00e4r en sluten gemenskap, umg\u00e4ngeslivet florerar under andra former \u2014 ofta nog mera seri\u00f6sa och ceremoniella \u2014 \u00e4n i storstaden. Alla k\u00e4nner alla, och man vet v\u00e4l hur snabbt fad\u00e4sen och skandalen blir bekant l\u00e4ngs all v\u00e4rldens Storgator. Denna intimitet kan vara b\u00e5de av godo och av ondo; i skolans v\u00e4rld verkar den sammanh\u00e5llande. D\u00e4r blir inte hara klasskamraten utan ocks\u00e5 skolkamraten n\u00e5gon som man minns och gl\u00e4der sig \u00e5t att tr\u00e4ffa, n\u00e5gon vars \u00f6den man f\u00f6ljer med intresse \u00e4ven om man inte ofta tr\u00e4ffar honom.<\/p>\n\n\n\n
Studentkamrater!<\/strong><\/p>\n\n\n\n En god v\u00e4n anf\u00f6rtrodde mig nyligen, att vart han \u00e4n rest och var han \u00e4n slagit upp sina bop\u00e5lar, hade han alltid haft med sig n\u00e5gra b\u00f6cker, som under ungdoms- och student\u00e5ren gjort ett outpl\u00e5nligt intryck p\u00e5 honom. Han m\u00e5ste ba dem i sitt arbetsrum och log igenk\u00e4nnande mot dem, n\u00e4r han s\u00e5g dem p\u00e5 sin bokhylla eller sitt bord. Jag vill minnas, att det var Goethes Faust, Ibsens Per Gynt och Oswald Sprenglers Untergang des Abendlandes. Det sistn\u00e4mnda arbetet hade han f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6rs\u00f6kt l\u00e4sa om, n\u00e4r han kommit upp i medel\u00e5ldern, men sk\u00e4ndligen misslyckats. Han hade endast orkat med n\u00e5gon sida och f\u00f6rv\u00e5nat sig, att han n\u00e5gonsin kommit igenom det. Men de n\u00e4mnda b\u00f6ckerna hade format hans livssyn. De voro trofasta v\u00e4nner, som han hade kvar, \u00e4ven om han icke umgicks med dem alltf\u00f6r ofta. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt hade de blivit en del av honom sj\u00e4lv, n\u00e5got best\u00e5ende, hans eviga f\u00f6ljeslagare.<\/p>\n\n\n\n Vad som kan g\u00e4lla om b\u00f6cker, kan i \u00e4n h\u00f6gre grad g\u00e4lla om m\u00e4nniskor. Ocks\u00e5 i v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande till andra m\u00e4nniskor ha vi ett behov av n\u00e5got fast och best\u00e4ndigt. I str\u00f6mmen av m\u00e4nniskor som vi m\u00f6ta \u00e4r det n\u00e5gra f\u00e5 som vi n\u00e5 verklig gemenskap med. Icke s\u00e5 s\u00e4llan tycks det vara livets stora tragik, att det \u00e4r og\u00f6rligt att f\u00e5 verkliga v\u00e4nner under senare \u00e5r. Under ingen annan tid \u00e4r det s\u00e5 l\u00e4tt som under ungdoms\u00e5ren att komma en m\u00e4nniska riktigt n\u00e4ra och f\u00e5 henne till en v\u00e4n f\u00f6r livet. Ungdomsv\u00e4nnerna \u00e4ro n\u00e5got annat \u00e4n alla andra v\u00e4nner. \u00d6ppenheten och l\u00e4ttheten att ge sig sj\u00e4lv till den som vill lyssna och s\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 \u00e4r v\u00e4l f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r en levande .gemenskap. En s\u00e5dan riktigt god v\u00e4n fr\u00e5n skol\u00e5r och tidiga student\u00e5r kunna vi vara skilda fr\u00e5n under m\u00e5nga \u00e5r, men det g\u00e5r f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt fort att knyta vid igen, n\u00e4r vi tr\u00e4ffas. F\u00f6r\u00e4ndringarna som skett med v\u00e4nnen under den mellanliggande tiden se vi nog, men den personliga kontakten finns kvar. Vi k\u00e4nna varandra. Det \u00e4r till detta konstanta, best\u00e5ende vi knyter an. Just f\u00f6r oss \u00e4r detta det v\u00e4sentliga hos den andre.<\/p>\n\n\n\n Med studentkamraterna, \u00e5tminstone med en del av dem, \u00e4ro vi sammanknutna i en gemenskap, som kan best\u00e5 genom \u00e5ren utan att umg\u00e4nget \u00e4r livligt. Det g\u00e4ller ingalunda alltid. Det finns studentklasser, som ha mycket litet gemensamt. Man tr\u00e4ffas pliktskyldigast vart femte eller vart tionde \u00e5r. D\u00e5 alla andra g\u00f6r det, varf\u00f6r skulle icke vi g\u00f6ra det, s\u00e5 ungef\u00e4r t\u00e4nker man. Minnesdagen firas med en god middag som icke n\u00e4mnv\u00e4rt skiljer sig fr\u00e5n andra goda v\u00e5rmiddagar med lax och kyckling och tillh\u00f6rande dryck. Men samvaron blir r\u00e4tt inneh\u00e5llsl\u00f6s. Det blir snart mer eller mindre roliga. historier fr\u00e5n skol\u00e5ren och en och annan talar om sig sj\u00e4lv. Man har ingenting gemensamt med varandra l\u00e4ngre.<\/p>\n\n\n\n Sammantr\u00e4ffandet \u00e4r sk\u00e4ligen meningsl\u00f6st.<\/p>\n\n\n\n Emellertid gestaltar det sig i regel icke alls p\u00e5 det s\u00e4tt, som-vi nu f\u00f6rs\u00f6kt teckna. Rakt igenom allt detta, som skulle kunna hindra oss att n\u00e5 personlig kontakt, f\u00e5 vi tag i v\u00e5ra gamla goda v\u00e4nner fr\u00e5n skol\u00e5ren, vi m\u00e5 sedan m\u00f6tas vid ett studentjubileum eller se varandra p\u00e5 gatan eller st\u00f6ta ihop p\u00e5 arbetsplatsen eller i s\u00e4llskapslivet. Ordet studentkamrat \u00e4r icke ett tomt ord utan fyllt av inneh\u00e5ll och mening. Vad \u00e4r det som binder-studentkamraterna samman? Var och en har nog st\u00e4llt sig den fr\u00e5gan. \u00c4r det att de avlagt samma = examen? Knappast. Vilken annan examen \u2014 undantag finnas \u2014 brukar f\u00f6rena p\u00e5 samma s\u00e4tt. Skulle det vara n\u00e5got slags den vita m\u00f6ssans frimureri, som best\u00e5r sedan vi f\u00f6r l\u00e4nge sedan upph\u00f6rt att b\u00e4ra den? Jag tror det inte.<\/p>\n\n\n\n Ingen g\u00e5ng i livet k\u00e4nner man andras fel och brister men ocks\u00e5 goda sidor och f\u00f6rtj\u00e4nster s\u00e5 v\u00e4l som d\u00e5 man sitter i sin b\u00e4nk. Det \u00e4r f\u00e5 som anse det m\u00f6dan v\u00e4rt att anl\u00e4gga en mask och spela en roll i en klass. Den som skulle g\u00f6ra f\u00f6rs\u00f6ket, bleve nog i regel r\u00e4tt obarmh\u00e4rtigt avsl\u00f6jad. Studentkamraterna k\u00e4nna varandra i regel r\u00e4tt v\u00e4l. De ha v\u00e4l reda icke endast p\u00e5 kamraternas beteenden utan p\u00e5 hurudana de verkligen \u00e4ro. Jag tror att man i regel ocks\u00e5 kom \u00e5t n\u00e5got v\u00e4sentligt. Man tog icke miste i sitt bed\u00f6mande. N\u00e4r studentkamrater sedan r\u00e5kas och konstatera, hur utseendet f\u00f6r\u00e4ndrats, hur det g\u00e5tt bra f\u00f6r vissa och mindre v\u00e4l f\u00f6r andra, s\u00e5 kunna de se bort fr\u00e5n allt detta som skiljer och avl\u00e4gsnar och n\u00e5 kontakt med den m\u00e4nniska de m\u00f6tte en g\u00e5ng under skol\u00e5ren och som alltj\u00e4mt \u00e4r densamma, hur intryck och yttre f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4n f\u00f6r\u00e4ndrat henne.<\/p>\n\n\n\n Jag tror det \u00e4r m\u00f6jligt att se dessa v\u00e4nskapsband, som knytas, under ungdoms\u00e5ren i ett st\u00f6rre sammanhang. Det \u00e4r ett k\u00e4nt faktum, att m\u00e4nniskan i sitt v\u00e4sen har en egenartad kluvenhet. Men samtidigt f\u00f6renas inom henne med varandra stridande tendenser, och mots\u00e4ttningar \u00f6verbryggas. Men syntesen blir ofta icke gammal, f\u00f6rr\u00e4n sp\u00e4nningarna bryta s\u00f6nder den igen. Dessa mots\u00e4ttningar i det m\u00e4nskliga psyket framtr\u00e4da under h\u00f6gst skiftande former. M\u00e4nniskan har ett obetvingligt behov att vara p\u00e5 vandring. Hon vill att st\u00e4ndigt nya utsikter \u00f6ppna sig f\u00f6r henne. Aldrig f\u00e4rdig, alltid n\u00e5got nytt, det \u00e4r att vara m\u00e4nniska. Men samtidigt kan hon icke komma ifr\u00e5n l\u00e4ngtan efter att sitta ned vid l\u00e4gerelden och l\u00e5ta det g\u00e5ngna glida f\u00f6rbi. Hon vill vila vid den egna h\u00e4rden och t\u00e4nka p\u00e5 vad som varit och samla sig f\u00f6r det som kommer. Torsten Fogelkvist skrev en g\u00e5ng. en bok, som han kallade \u201dP\u00e5 resa och rot\u201d. De orden s\u00e4ga n\u00e5got v\u00e4sentligt om hemligheten att vara m\u00e4nniska. Den som alltid \u00e4r p\u00e5 resa, alltid jagar efter nya intryck, blir ytlig. Den som alltid f\u00f6rblir vid roten och m\u00f6ter mycket lite nytt, kommer att sakna kringsyn. P\u00e5 resa och rot, det \u00e4r ett i vartannat av uppbrott och r\u00f6relse, f\u00f6r\u00e4ndring och f\u00f6rnyelse \u00e5 den ena sidan, vila och stillhet, best\u00e4ndighet och fasthet \u00e5 den andra.<\/p>\n\n\n\n De trofasta v\u00e4nnerna fr\u00e5n ungdoms\u00e5ren representera det konstanta i v\u00e5r tillvaro. Det \u00e4r icke r\u00f6relse, f\u00f6r\u00e4ndring och utveckling vi s\u00f6ka hos dem, \u00e4ven om vi icke kunna undg\u00e5 att konstatera, att de inte \u00e4ro sig helt lika, utan det k\u00e4nda, gamla och v\u00e4lbekanta \u00e4r det vi vilja finna hos dem, just det som vi en g\u00e5ng funno vara det utm\u00e4rkande och v\u00e4sentliga f\u00f6r dem. S\u00e5dana v\u00e4nner \u00e4ro fasta punkter i v\u00e5r inre v\u00e4rld. N\u00e5gon eller n\u00e5gra av studentkamraterna f\u00e5 vi kanske r\u00e4kna dit och k\u00e4nna tacksamhet \u00f6ver det.<\/p>\n\n\n\n G\u00f6sta Lundstr\u00f6m<\/em><\/p>\n\n\n\n STUDENTLIVET I UPPSALA Av ERIK FLODERUS<\/p>\n\n\n\n N\u00e5got studentliv i den meningen vi inl\u00e4gga i ordet torde knappast ha existerat i Uppsala f\u00f6re studentnationernas uppkomst under f\u00f6rra h\u00e4lften av 1600-talet; vad som ligger f\u00f6re denna tid \u00e4r i alla h\u00e4ndelser mycket litet k\u00e4nt. Under 1500-talet l\u00e5g universitetet i l\u00e4gervall och f\u00f6rst sedan det \u00e5teruppr\u00e4ttats av Karl IX och kommit i \u00e5tnjutande av Gustav II Adolfs storartade frikostighet fick det den betydelse i svenskt kulturliv som det alltsedan dess haft.<\/p>\n\n\n\n Den \u00e4ldsta nationen \u00e4r den v\u00e4stmanlandska, som kom till p\u00e5 1630-talet, och under n\u00e4sta \u00e5rtionde f\u00f6ljde sedan den \u00f6stg\u00f6tska, den stockholmska och de norrl\u00e4ndska, vilka d\u00e5 voro flera \u00e4n nu. \u00c4ven Upplands nation som r\u00e4knar sina anor fr\u00e5n 1640 bestod ursprungligen av Roslags, Upplands och Fj\u00e4rdhundra nationer. Sm\u00e5l\u00e4nningarna antogo sina f\u00f6rsta stadgar 1645, Gotlands nation \u00e4r k\u00e4nd sedan 1663, V\u00e4stg\u00f6ta nation saknar protokoll f\u00f6re b\u00f6rjan av 1700-talet och G\u00f6teborgs nation f\u00f6re mitten av samma \u00e5rhundrade, men b\u00e5da ha bevisligen existerat tidigare. Nationsindelningen motsvarade i stort sett stiften, vilket ju var ganska naturligt d\u00e5 universitetsstudierna fr\u00e4mst \u00e5syftade att utbilda pr\u00e4ster f\u00f6r dessas behov.<\/p>\n\n\n\n Till att b\u00f6rja med s\u00e5go universitetets myndigheter ej dessa sammanslutningar med blida \u00f6gon emedan seniorerna inom nationerna logo sig r\u00e4tten att delvis undervisa de yngre som d\u00e4rigenom drogos fr\u00e5n lectionibus publicis (de offentliga f\u00f6rel\u00e4sningarna) och ibland till och med f\u00f6rbj\u00f6dos att bevista misshagliga professorers undervisning. S\u00e5 sm\u00e5ningom b\u00f6rjade dock de akademiska f\u00e4derna inse att de genom nationerna kunde vinna hj\u00e4lp att uppr\u00e4tth\u00e5lla ordningen. Dessa \u00e5 sin sida kunde genom inspektor och genom sina f\u00f6rtroendem\u00e4n g\u00f6ra sina intressen g\u00e4llande p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt \u00e4n tidigare. Nationerna \u00e5lade sig \u00e4ven sj\u00e4lva disciplin, vilket synes ha varit mer \u00e4n beh\u00f6vligt eftersom \u201dp\u00e5 dhenna tijden mycket meer \u00e4n tillf\u00f6renes, som man wet, disolute lefwes\u201d. De s\u00e5lunda organiserade nationsf\u00f6reningarna blevo nu en maktfaktor alt r\u00e4kna med i den akademiska v\u00e4rlden och blevo best\u00e4mmande f\u00f6r studentlivet.<\/p>\n\n\n\n Nationerna bestodo redan fr\u00e5n b\u00f6rjan av tre klasser: seniorer, \u00e4ven kallade coadjutores, juniorer och novitier. \u00d6ver alla dessa stod kurator som nationens f\u00f6rtroendeman och ledare. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hade flera nationer tre kuratorer men snart blev det brukligt med en enda s\u00e5dan post. Inspektor, ursprungligen kallad preses, tillsattes allra f\u00f6rst av de akademiska myndigheterna. :<\/p>\n\n\n\n Kurator hade mycket vittg\u00e5ende skyldigheter. Han skulle p\u00e5 befallning av inspektor sammankalla seniores och populares, dvs. de tv\u00e5 h\u00f6gre klasserna, han skulle ha hand om kassakistan, som kallades fiscus, f\u00f6ra r\u00e4kenskaperna, ta hand om novitierna och l\u00e4ra dem studiorum methodum (konsten att studera), beskydda dem f\u00f6r \u00e4ldre landsm\u00e4ns v\u00e5ldg\u00e4stningar, som h\u00e5rt gingo ut \u00f6ver deras mats\u00e4cksskrin och penningpungar, samt tillr\u00e4ttavisa dem som v\u00e4snades p\u00e5 gatorna eller p\u00e5 annat s\u00e4tt uppf\u00f6rde sig oanst\u00e4ndigt. Det var som synes en maktp\u00e5liggande tj\u00e4nst.<\/p>\n\n\n\n Att vara novitie p\u00e5 1600-talet var heller inte n\u00e5gon sinekur. -Innan nykomlingarna efter tv\u00e5 terminer fingo r\u00e4kna sig som liberi studiosi voro de p\u00e5 alla s\u00e4tt p\u00e5passade av sina \u00e4ldre landsm\u00e4n och fingo utan prut utr\u00e4tta deras befallningar. De bade bara skyldigheter, inga r\u00e4ttigheter. Dessa h\u00e5rda villkor ha delvis sin f\u00f6rklaring d\u00e4ri att pojkar om 10 \u00e5 12 \u00e5r inskrevos som studenter, dock under villkor att de stodo under uppsikt av en informator.<\/p>\n\n\n\n De kunde givetvis ej l\u00e4mnas samma r\u00e4ttigheter som \u201dfria\u201d akademiska medborgare. Ett undantag fr\u00e5n denna regel utgjorde h\u00f6gadelns s\u00f6ner, som av de \u00f6vriga \u201dbondstudenterna\u201d betraktades och behandlades med en devot v\u00f6rdnad, varp\u00e5 finnas flera r\u00e4tt l\u00f6jev\u00e4ckande exempel.<\/p>\n\n\n\n Till de obehag som novitierna ej fingo undandra sig, ej ens adelsm\u00e4nnen, h\u00f6rde \u201ddepositionerna\u201d. De hade mycket gamla anor och omtalas redan i slutet av 1500-talet. \u00c5r 1626 kallades de r\u00e5a och oanst\u00e4ndiga. \u00c4nnu vid mitten av detta \u00e5rhundrade \u00e4ro de dock till\u00e5tna men \u201dutan mask (skr\u00e5pukansikte), aska och sot och andra f\u00f6rnedrande narrspel med eller utan k\u00e4ppslag\u201d. Vad detta dunkla tal avser skall strax f\u00f6rklaras.<\/p>\n\n\n\n En fransk resande vid namn De la Motraye, som f\u00f6rirrade sig till det avl\u00e4gsna Uppsala, har beskrivit hur en deposition under den karolinska tiden gick till. De som ledde depositionen med \u201dherr depositor\u201d i spetsen l\u00e4to utkl\u00e4da novitierna i dr\u00e4kter, hopsydda av brokiga lappar. De sv\u00e4rtades i ansiktet, f\u00f6rs\u00e5gos med l\u00e5nga \u00e5sne\u00f6ron och horn f\u00e4stes p\u00e5 deras hattar. I mungiporna instuckos svinbetar, som de ej fingo avl\u00e4gsna vid \u00e4ventyr av prygel. Slutligen kastades en stor svart kappa \u00f6ver deras axlar. S\u00e5lunda utstyrda drevos de som en \u00e5snehop in i en sal d\u00e4r \u00e5sk\u00e5darna v\u00e4ntade. H\u00e4r fingo de g\u00e5 igenom en m\u00e4ngd f\u00f6rnedrande ceremonier, i vilka k\u00e4pprapp och kindpustning ingingo. Men en stor tr\u00e4t\u00e5ng knep depositor dem om nacken, s\u00e5 att svinbetarna f\u00f6llo ur munnen.<\/p>\n\n\n\n N\u00e5gra egna lokaler hade nationerna ej f\u00f6rr\u00e4n ett l\u00e5ngt stycke in p\u00e5 1800-talet. Dessf\u00f6rinnan f\u00f6rde de ett nomadiserande levnadss\u00e4tt och sammantr\u00e4dde \u00e4n p\u00e5 n\u00e5gon f\u00f6rhyrd lokal, \u00e4n p\u00e5 kurators kammare, ty m\u00e5nga nationer voro ej st\u00f6rre \u00e4n att detta kunde g\u00e5 f\u00f6r sig. Sammankomsterna som voro obligatoriska kallades \u201dkonvent\u201d och \u201dlandskap\u201d och upptogos av orationer och disputationer p\u00e5 latin, till vilka i f\u00f6rv\u00e4g hade utsetts en respondent som skulle ha att f\u00f6rsvara en uppsatt tes, t. ex. ur Pufendorffs arbete De Officiis Hominia et Civis, samt opponenter. Sedan f\u00f6ljde \u201dnachspiel\u201d som \u00e5tminstone bland de yngre ans\u00e5gs som det huvudsakliga utbytet av dagen. Man \u201dtog \u00f6l f\u00f6r \u00e4rende\u201d, plundrade nationens fiscus eller ocks\u00e5 l\u00e4to de \u00e4ldre de yngre betala f\u00f6r sig. Dessa \u201ddisputations\u00f6l\u201d som h\u00f6llos p\u00e5 n\u00e5gon av Uppsalas m\u00e5nga k\u00e4llare urartade ofta s\u00e5 att de m\u00e5ste f\u00f6rbjudas av de v\u00f6rdiga professorerna, endast \u201dp\u00e5 theras egne Camrar i n\u00e5gras n\u00e4rwaro m\u00e5ge the gi\u00f6ra sig wederb\u00f6rligen rolige efter de publique disputationsacterne\u201d.<\/p>\n\n\n\n Studentlivet under 1600-talet pr\u00e4glades utan tvivel av primitivitet och r\u00e5het. \u201dPenalw\u00e4sendet\u201d florerade och konsistorieprotokollen ha mycket att f\u00f6rt\u00e4lja om oskick och \u00e4ven v\u00e4rre brott, beg\u00e5ngna under rusets inflytande. S\u00e5lunda blevo 1626 tv\u00e5 v\u00e4stg\u00f6tar d\u00f6mda till 4 respektive 6 Dlr b\u00f6ter och 8 dagar in carcere (i f\u00e4ngelse) emedan \u201dthe haddhe slagit en hustru och huggit henne i hufwudet med sporanar\u201d. Br\u00e5k med nattv\u00e4ktarna voro vanliga.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 1700-talet hade en s\u00f6rml\u00e4nning m\u00f6tt brandvakten p\u00e5 Nyhbron, h\u00e5nfullt kallat honom f\u00f6r \u201dpalt\u201d och sagt att det skulle vara gott att f\u00e5 sig \u201dlitet korv\u201d, varvid han lyfte upp kappan baktill. Slutligen gav han honom ett slag med sin hirschf\u00e4ngare. Han d\u00f6mdes till d\u00f6den men ben\u00e5dades och straffet f\u00f6rvandlades s\u00e5, att han skickades ut p\u00e5 landet som lantm\u00e4teribitr\u00e4de!<\/p>\n\n\n\n Otuktisbrott voro vanliga men bed\u00f6mdes under vissa omst\u00e4ndigheter ej s\u00e5 str\u00e4ngt. I allm\u00e4nhet f\u00f6rs\u00f6kte man \u00f6vertala syndaren att \u201dcontenera\u201d kvinnan genom \u00e4ktenskap, i annat fall f\u00f6ljde relegation eller b\u00f6ter. P\u00e5 1600-talet blev s\u00e5lunda en ung s\u00f6rml\u00e4nning tillfr\u00e5gad om han ville \u201dbygga Echtenskap\u201d med den f\u00f6ror\u00e4ttade kvinnan, vilket han dock avb\u00f6jde under den r\u00e4tt naiva f\u00f6rklaringen att han \u201d\u00e4hn intet \u00e4r idoneus conjugio ineundi (icke l\u00e4mplig ing\u00e5 \u00e4ktenskap) m\u00e4dhan jagh alt for ungh \u00e4r, wilia eij heller mina f\u00f6r\u00e4ldrar\u201d.<\/p>\n\n\n\n M\u00e5nga av dessa brott hade sitt ursprung i studenternas stora fattigdom. De tvingades helt enkelt att upptr\u00e4da som matfriare.<\/p>\n\n\n\n Under 1700-talet mildrades v\u00e4l studentsederna n\u00e5got. Man f\u00f6rest\u00e4ller sig g\u00e4rna att inflytandet fr\u00e5n de framst\u00e5ende professorer, som universitetet kunde ber\u00f6mma sig av, fr\u00e4mst Linn\u00e9, skulle inverka f\u00f6rm\u00e5nligt p\u00e5 moribus studiosorum (studenternas seder). V<\/p>\n\n\n\n Det tidiga 1800-talet, Geijers och Atterboms Uppsala \u00e4r insvept i ett romantiskt skimmer, men verkligheten d\u00e4rbakom s\u00e5dan den skymtar fram i de ganska sparsamma skildringarna av den tidens studentliv talar i regel om studenternas tarvliga villkor, som f\u00f6ga skilde sig fr\u00e5n vad man vet om det f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5rbundradets. B\u00e4st hade pr\u00e4sts\u00f6nerna det, vilka i allm\u00e4nhet medf\u00f6rde mats\u00e4ck f\u00f6r terminen hemifr\u00e5n, br\u00f6d, sm\u00f6r, ost, skinka och salt k\u00f6tt. Men vanligen blev gl\u00e4djen kortvarig, ty ju rikare f\u00f6rr\u00e5d desto talrikare p\u00e5h\u00e4lsningar av s. k. cromenimulgi (eg. kassamj\u00f6lkare).<\/p>\n\n\n\n F\u00f6rf. till denna skildring har \u00e4rvt en studentdagbok fr\u00e5n denna tid och den l\u00e5ter oss ana hur en hel del av de mer v\u00e4lsituerade av de unga akademikerna tillbragte sin uppsalatid.<\/p>\n\n\n\n Den ber\u00e4ttar om ett intensivt intresse f\u00f6r de nya str\u00f6mningarna i tiden, hur man med liv och lust deltog i den p\u00e5g\u00e5ende litter\u00e4ra fejden, hur man samlade disputationer ungef\u00e4r som man nuf\u00f6rtiden samlar frim\u00e4rken, och hur man om kv\u00e4llarna satt framf\u00f6r eldbrasan och l\u00e4ste h\u00f6gt f\u00f6r varandra vid en fl\u00e4mtande taljdank. Men den talar ocks\u00e5 om ganska uppsluppna tillst\u00e4llningar p\u00e5 stadens k\u00e4llare vilka kunde b\u00f6rja med en grundlig frukost med svagdricka och portugisisk muskat f\u00f6r att p\u00e5 kv\u00e4llen sluta med en \u201dsexa\u201d hos madam. Uhrberg (vid nuvarande Fyristorg, p\u00e5 samma plats d\u00e4r sedan Phoenix l\u00e5g och nu mj\u00f6lkbaren ligger) eller hos madam Zetterberg, \u00e4ven kallad \u201dBeskmamma\u201d vid Vaksalatullen. Uhrbergs var utan tvivel det popul\u00e4raste st\u00e4llet. K\u00e4llarsalen var inrymd i ett litet l\u00e5gt r\u00f6dm\u00e5lat env\u00e5ningshus med torvtak, och bakom disken stod madamen sj\u00e4lv. En \u201dsexa\u201d eller \u201duhrbergare\u201d bestod av h\u00e4lften br\u00e4nnvin och h\u00e4lften lik\u00f6r och f\u00f6rt\u00e4rdes utan annat tilltugg \u00e4n sockerskorpor. Mera borgerliga n\u00e4ringsst\u00e4llen voro de snett emot varandra vid Drottninggatan liggande k\u00e4llare som av studenthumorn d\u00f6pts till \u201dScylla\u201d och \u201dCharybdis\u201d (nu G\u00e4stis). Schweizerier uppstodo f\u00f6rst i b\u00f6rjan av 1820-talet, d\u00e5 en viss Schuccani inr\u00e4ttade ett s\u00e5dant vid Stora torget. D\u00e4r fanns utm\u00e4rkta t\u00e5rtor, kaffe, te och punsch.<\/p>\n\n\n\n Staden hade en f\u00f6rn\u00e4mlig s\u00e4llskapsklubb i Gillet, inrymd i den gamla Hospitalsg\u00e5rden.<\/p>\n\n\n\n Flera g\u00e5nger ombyggt finns den alltj\u00e4mt kvar i det nuvarande Hotell Gillet. H\u00e4r fanns alla slags tidningar och tidskrifter, h\u00e4r spelades biljard och anordnades assembl\u00e9er, h\u00f6gtidsm\u00e5ltider och andra festliga tillst\u00e4llningar s\u00e5som de tv\u00e5 g\u00e5nger om \u00e5ret \u00e5terkommande gillebalerna. Studenter kunde vinna intr\u00e4de som e. o. medlemmar.<\/p>\n\n\n\n Nationslivet var f\u00f6ga utvecklat, beroende p\u00e5 att landskapsf\u00f6reningarna alltj\u00e4mt saknade egna lokaler. Men redan under 1800-talets f\u00f6rsta \u00e5rtionden b\u00f6rjade starka krafter g\u00f6ra sig g\u00e4llande f\u00f6r att skaffa egna nationshus. \u00d6stg\u00f6ta nation hade l\u00f6st detta problem genom att 1817 hyra det mycket f\u00f6rfallna gamla Botanicum vid Svartb\u00e4cksgatan. S\u00f6dermanlandsN\u00e4rkes nation hyrde en lokal i Domtrapphuset 1805 och 1820 flyttade \u00e4ven uppl\u00e4nningarna in d\u00e4r. G\u00f6teborgarna var emellertid den f\u00f6rsta nation, som l\u00e4t bygga p\u00e5 egen grund vilket intr\u00e4ffade redan 1822. Deras tomt l\u00e5g i S:t Larsgatan 9 och d\u00e4r uppf\u00f6rdes ett enkelt env\u00e5ningshus, som inneh\u00f6ll en nationssal och en gymnastiksal. Det \u00e4r mycket betecknande f\u00f6r gymnastikintresset, uppammat av Per Henrik Ling, att n\u00e4r sedan de andra nationerna f\u00f6ljde g\u00f6teborgarnas exempel, det alltid avsattes en stor del av utrymmet till en lokal f\u00f6r de gymnastiska \u00f6vningarna. Uppl\u00e4nningar och v\u00e4stg\u00f6tar fingo egna hus 1825, sm\u00e5l\u00e4nningarna \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5, v\u00e4stmanl\u00e4nningar och dalkarlar 1831 och stockholmarna 1840.<\/p>\n\n\n\n De mindre nationerna fingo sedan ofta tak \u00f6ver huvudet hos de st\u00f6rre.<\/p>\n\n\n\n Nationsprotokollen fr\u00e5n denna tid tala mest om disputations\u00f6vningar, vilka avslutades med en sexa, som f\u00f6r det stora flertalet utgjorde den egentliga beh\u00e5llningen av dagen, det g\u00e4llde s\u00e4rskilt de m\u00e5nga som aldrig d\u00e5f\u00f6rtiden hade r\u00e5d att vistas ute p\u00e5 v\u00e4rdshus och k\u00e4llare. Det var emellertid ganska enkla tillst\u00e4llningar med sm\u00f6r, ost och sill, oxk\u00f6tt och potatis. Efter sexan framsattes b\u00e5lar med punsch och bischoff, brorsk\u00e5lar druckos och man blossade p\u00e5 de framlagda kritpiporna. Varken punschen eller tobaken brukade vara av b\u00e4sta sort.<\/p>\n\n\n\n Vid vissa h\u00f6gtidliga tillf\u00e4llen upptr\u00e4dde studenterna en-corps, varvid Stockholms nations kurator enligt gammal tradition f\u00f6rde ordet som \u201dnationernas kurator\u201d \u2014 som k\u00e5r organiserades emellertid ej uppsalastudenterna f\u00f6rr\u00e4n 1849. Ett s\u00e5dant h\u00f6gtidligt tillf\u00e4lle intr\u00e4ffade 1818, d\u00e5 studentcorpsen, formerad nationsvis, inf\u00f6r altaret i domkyrkan svor Karl XIV Johan tro- och huldhetseden. F\u00f6rf. till den ovan omtalade studentdagboken, som d\u00e5 var n\u00e4rvarande, s\u00e4ger att han f\u00e5 g\u00e5nger r\u00f6nt samfundsk\u00e4nslan livligare \u00e4n denna dag. P\u00e5 h\u00f6sten samma \u00e5r firades p\u00e5 samma plats hundra\u00e5rsminnet av Karl XII:s d\u00f6d, d\u00e5 Geijers ”Viken tidens flyktiga minnen\u201d f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sj\u00f6ngs till tonerna av marschen fr\u00e5n Narva.<\/p>\n\n\n\n I b\u00f6rjan av juni h\u00f6llos magisterpromotionerna, som voro stora tilldragelser i det akademiska livet. \u00c5r 1818 blev det s\u00e4rskilt h\u00f6gtidligt d\u00e4rigenom att kronprins Oskar var n\u00e4rvarande i sin egenskap av universitetets nya kansler. F\u00f6re akten i domkyrkan, som drog ut \u00e5tskilliga timmar, presenterades studenterna f\u00f6r honom \u201dvid g\u00e5ende genom hans rum p\u00e5 slottet\u201d, d\u00e4refter spisade han magisterfrukost med dem i gamla Botanicum.<\/p>\n\n\n\n Lagerkransningen f\u00f6rsiggick p\u00e5 \u201dparnassen\u201d, en f\u00f6r tillf\u00e4llet s\u00e4rskilt uppbyggd estrad i koret. Magistrarna buro en promotionsdr\u00e4kt, som bestod av den redan vid Gustav III:s d\u00f6d avlagda \u201dsvenska dr\u00e4kten\u201d. Jackorna hyrdes fr\u00e5n Operan i Stockholm och voro ofta fl\u00e4ckade av puder fr\u00e5n st\u00e5ngpiskor, de korta byxor som h\u00f6rde till fick man genom att spr\u00e4tta upp sina egna l\u00e5ngbyxor och f\u00e4sta r\u00f6da bandrosor vid kn\u00e4et. Chapeau-bas h\u00f6rde ocks\u00e5 till, en dylik f\u00f6rf\u00e4rdigades av en tr\u00e4tallrik som \u00f6verkl\u00e4ddes med en svart silkeshalsduk. Den bars under armen och man kunde naturligtvis inte s\u00e4tta den p\u00e5 sig.<\/p>\n\n\n\n I samband med magisterpromotionerna h\u00f6llos \u00e4ven gymnastikuppvisningar p\u00e5 planen mellan Exercitiehuset (p\u00e5 nuv. Universitetshusets plats) och Gustavianum. Den sv\u00e5raste \u00f6vningen bestod i att kl\u00e4ttra upp i en h\u00f6g mast och f\u00e4sta en vimpel i toppen.<\/p>\n\n\n\n \u00c5r 1819 bes\u00f6kte Karl XIV Johan f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Uppsala i s\u00e4llskap med kronprins Oskar. Staden illuminerades med transparanger, f\u00f6rest\u00e4llande dygder och klassiska gudar, och stora festligheter f\u00f6rekommo, som Karl Johan sedermera fick betala sj\u00e4lv, d\u00e5 de sn\u00e5la borgarna v\u00e4grade det \u2014 det dr\u00f6jde ocks\u00e5 \u00e4nda till 1834 innan han n\u00e4sta g\u00e5ng g\u00e4stade Uppsala. Kronprinsen stannade kvar \u00f6ver Oskarsdagen, d\u00e5 det h\u00f6lls en mycket tidstypisk studentfest f\u00f6r honom i tr\u00e4dg\u00e5rden utanf\u00f6r Gustavianum, d\u00e4r ett tempel i g\u00f6tisk stil, upplyst med lampor, var uppf\u00f6rt. Studentcorpsen formerade under s\u00e5ng och med facklor i h\u00e4nderna en halveirkel omkring h\u00f6gtidsf\u00f6rem\u00e5let. Nationernas kurator (jfr ovan) \u00f6verl\u00e4mnade till prinsen ett sv\u00e4rd och ett dryckeshorn i silver, dekorerade i fornnordisk stil och f\u00f6rsedda med sentenser i runskrift.<\/p>\n\n\n\n Bev\u00e4ringsinstitutionen hade inf\u00f6rts 1812 och under fjorton dagar p\u00e5 f\u00f6rsommaren exercerade studenterna f\u00f6rdelade p\u00e5 tv\u00e5 kompanier under tr\u00e4den i Kungstr\u00e4dg\u00e5rden (nu Botaniska tr\u00e4dg\u00e5rden) framf\u00f6r den st\u00e5tliga kolonnf\u00f6rsedda fasaden av det d\u00e5 alldeles nya orangeriet. Atterbom ha<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 1820-talet uppstod emellertid \u00e4ven den p\u00e5 sin tid mycket omtalade \u201dTurkiska musiken\u201d. Den uppkom s\u00e5 att n\u00e5gra studenter beslutade att bilda ett slutet s\u00e4llskap, som d\u00e5 och d\u00e5 skulle sammantr\u00e4da f\u00f6r att roa sig p\u00e5 vanligt studentman\u00e9r med sk\u00e4mt, dryckjom och s\u00e5ng och genom att \u201dbolla med tankar och id\u00e9er\u201d. F\u00f6r att h\u00f6ja dessa sammankomster upp p\u00e5 ett h\u00f6gre plan skulle man ocks\u00e5 musicera. S\u00e5 uppstod ett litet kapell med fiol, fl\u00f6jt, gitarr, valthorn och fagott samt ett par mansst\u00e4mmor. Sedermera tillkommo undan f\u00f6r undan andra instrument, och i sin glans dagar utgjordes \u201dDe Ottomaners Musik Corps\u201d av en fullst\u00e4ndig janitsceharmusik med mahometfana, m\u00e4ssingstallrikar och alla tillbeh\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5ngen blev nu helt bannlyst fr\u00e5n turkarnas sammankomster, vid vilka en v\u00e4ldig st\u00e5nka med \u00f6l gick laget runt. Man upptr\u00e4dde stundom offentligt och gjorde \u00e4ven utflykter till n\u00e4rbel\u00e4gna st\u00e4der och orter. Turkiska musiken beskylldes \u2014 sannolikt med or\u00e4tt \u2014 av stadens borgare f\u00f6r att f\u00f6ra nattligt ov\u00e4sen p\u00e5 gatorna med grytlock, visselpipor och dylika instrument.<\/p>\n\n\n\n Kanske inverkade detta till att den redan 1835 uppl\u00f6stes. Den fr\u00e4msta anledningen var dock att kvartetts\u00e5ngen nu f\u00e5ngade studenternas intressen. I slutet av 1830- och b\u00f6rjan av 1840-talet blomstrade nu i st\u00e4llet upp ett annat musiks\u00e4llskap, som kallade sig \u201dJuvenalerna\u201d och som p\u00e5 sitt program tog upp students\u00e5ngen. Juvenalerna voro liksom Bellman av f\u00f6ga djupsinnighet, man nj\u00f6t av stundens gl\u00e4dje och spred ett \u00e4lskv\u00e4rt skimmer kring extravacanserna med s\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n Samloms br\u00f6der, juvenaler! Juvenalerna hade v\u00e4l knappast blivit mer \u00e4n en episod i uppsalalivet liksom turkarna, om det ej varit just ur deras krets som Gluntarna emanerade, od\u00f6dliggjorda genom Gunnar Wennerbergs f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00e5nga och gripa tidens st\u00e4mningar och g\u00f6ra dem till stor konst. Juvenalerna \u00e5teruppstodo i slutet av f\u00f6rra \u00e5rhundradet i Juvenalorden, som s\u00e5lunda inte har n\u00e5got direkt samband med 1840-talets s\u00e5ngs\u00e4llskap.<\/p>\n\n\n\n Wennerberg tillh\u00f6rde ej sj\u00e4lv Juvenalerna under sina f\u00f6rsta student\u00e5r, det var f\u00f6rst 1843 han kom i ber\u00f6ring med dem, n\u00e4r de voro samlade till majfest vid en flammande bryl\u00e5 i en skogsdunge n\u00e4ra Eklundshov, kl\u00e4dda som zigenare och sjungande de sista tonerna ur \u201dPreciosa\u201d. Wennerberg blev s\u00e5 sm\u00e5ningom upptagen i deras krets och deltog i deras sammankomster p\u00e5 den tidigare omtalade k\u00e4llaren \u00c4pplet. Gluntarna tillkommo dock ej under hans juvenaltid utan skrevos mellan \u00e5ren 1847 och 1850, d\u00e5 Wennerberg redan var lektor i Skara.<\/p>\n\n\n\n Gluntarna \u00e4r \u201dstudentlivets klassiska och och alltj\u00e4mt estetiskt ouppn\u00e5dda epos i s<\/p>\n\n\n\n Februarirevolutionen i Paris 1848 kunde inte undg\u00e5 att s\u00e4tta sin pr\u00e4gel \u00e4ven p\u00e5 det politiska livet i Uppsala. P\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll hade man p\u00e5 k\u00e4nn att tiden nu var inne f\u00f6r ett utj\u00e4mnande av klasskillnaderna. \u00c4nnu in p\u00e5 1840-talet hade hatet mellan studenter och borgare varit n\u00e4stan d\u00f6dligt, och \u00e4nnu vid denna tid f\u00f6rekommo stora slagsm\u00e5l med stadens ges\u00e4ller, vilka de akademiska f\u00e4derna ej gjorde s\u00e4rdeles mycket f\u00f6r att avv\u00e4rja. \u201dBracchiderna\u201d, dvs. stadens handlande och hantverkare, betraktades i vissa bornerade studentkretsar som en samling djur, \u201dutm\u00e4rkta f\u00f6r dumhet, uppbl\u00e5sthet, h\u00f6gmod och rovlystnad\u201d. V\u00e5ren 1849 firades emellertid en stor f\u00f6rsoningsfest p\u00e5 Polacksbacken mellan borgare och studenter med de f\u00f6rra som v\u00e4rdar. Nu h\u00f6rdes andra toner fr\u00e5n studenternas talesman, som f\u00f6rs\u00e4krade att det var \u201dmed verklig r\u00f6relse som studentcorpsen f\u00f6rnimmer en offentlig f\u00f6rs\u00e4kran att den lyckats f\u00f6rv\u00e4rva sig aktning av det samh\u00e4lle, inom vilket det lever\u201d. Sedan vidtog f\u00f6rbr\u00f6dringen med ett v\u00e4ldigt kalas under en granriskl\u00e4dd och flaggprydd barack, varvid borgerskapet inte knusslade med h\u00e5vorna. Uppsalastudentens sociala medvetande b\u00f6rjade vakna.<\/p>\n\n\n\n \u00c4ven inom studentk\u00e5ren b\u00f6rjade klasskillnaderna p\u00e5 att utj\u00e4mnas, men \u00e4nnu l\u00e5ngt fram i andra h\u00e4lften av 1800-talet utm\u00e4rkte ett nob(ilis)<\/em> efter namnet i studentkatalogen den privilegierade samh\u00e4llsklassen. H\u00e4rtill bidrog nog ocks\u00e5 i h\u00f6g grad att f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i universitetets historia tre kungliga prinsar blevo inskrivna vid akademien. Det var kronprins Karl, prins Gustav och prins Oskar. S\u00e4rskilt v\u00e4l fann sig prins Gustav till r\u00e4tta i denna milj\u00f6. Med sin poetiska l\u00e4ggning och sin musikaliska beg\u00e5vning har han blivit en legendarisk figur i den tidens uppsalaliv, vartill framf\u00f6rallt bidragit hans od\u00f6dliga \u201dSjungom studentens lyckliga dag\u201d, som med Herman S\u00e4therbergs musik f\u00f6rsta g\u00e5ngen sj\u00f6ngs 1832. P\u00e5 1840-talet tillkom ocks\u00e5 studentm\u00f6ssan som ett yttre tecken p\u00e5 samh\u00f6righeten inom k\u00e5ren.<\/p>\n\n\n\n De glimtar som h\u00e4r givits av det uppsaliensiska studentlivet fram till f\u00f6rra seklets mitt ha endast kunnat bli mycket sporadiska. \u00c4mnet \u00e4r s\u00e5 rikt att det skulle kunna fylla volymer. N\u00e5gon sammanfattande skildring finns \u00e4nnu inte, men en s\u00e5dan \u00e4r att v\u00e4nta genom ett initiativ som tagits av studentk\u00e5ren (sedan detta skrevs har ifr\u00e5gavarande verk utkommit. F\u00f6rf:s anm). Inte heller \u00e4r det l\u00e4tt att avge n\u00e5got omd\u00f6me om sedernas v\u00e4xlingar genom \u00e5rhundradena. Ljus och skuggor v\u00e4xla. Den naturliga ungdomsgl\u00e4djen har ofta slagit \u00f6ver i r\u00e5het och barbari, men mycket m\u00e5 dock vara f\u00f6rl\u00e5tit d\u00e5 man t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 de m\u00e5nga framst\u00e5ende m\u00e4n, som oftast utg\u00e5ngna ur de blygsammaste samh\u00e4llsf\u00f6rh\u00e5llanden h\u00e4r fostrats f\u00f6r livet. samh\u00e4llet och vetenskapen.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" DENNA BOK \u00c4R UTGIVEN I EN SUBSKRIBERAD UPPLAGA VARAV DETTA EX. \u00c4R NR 45 TRYCKT F\u00d6R TANDL\u00c4KARE NILS FUNKE Det h\u00e4nder ibland i engelska romaner, att hj\u00e4lten eller n\u00e5gon annan i m\u00e4nniskovimlet pl\u00f6tsligt f\u00e5r syn p\u00e5 en person som kommer honom att tappa den vanliga masken av reserverad h\u00f6gdragenhet. Han viftar ivrigt och tr\u00e4nger sig … <\/p>\n
\n\n\n\n
UNDER \u00c4LDRE TIDER<\/strong><\/p>\n\n\n\n
\n\n\n\n
Studentdeposition vid ett tyskt universitet p\u00e5 1600-talet, scenen \u00e4r exakt densamma som De la Motraye beskrivit fr\u00e5n sitt bes\u00f6k i Uppsala 1716 och visar varifr\u00e5n seden inl\u00e5nats. \u2014 Tyskt kopparstick. (Ur Sv. Kulturbilder)<\/em> Sedan avl\u00e4gsnades hornen och \u00e5sne\u00f6ronen, vilka symboliserade r\u00e5heten och dumheten, varefter de fingo l\u00e4gga sig p\u00e5 golvet f\u00f6r att \u201davhyvlas\u201d med en stor tr\u00e4hyvel. Efter \u00e5tskilliga andra l\u00f6jliga och burleska uppt\u00e5g slogs slutligen ett \u00e4mbar vatten \u00f6ver delinkventen, varefter denne torkades i ansiktet med en grov trasa. D\u00e4refter var depositionen avslutad och de som f\u00e5tt genomlida den kunde nu b\u00f6rja ett nytt liv som akademiska medborgare. Nu vidtog \u201dcornut\u00f6let\u201d, dvs. \u201dde behornades dryckeslag\u201d. De nyblivna \u201dfria\u201d studenterna fingo nu den \u00e4ran att betala kalaset \u00e4ven f\u00f6r sina pl\u00e5goandar.<\/p>\n\n\n\n
Aecademicus upsaliensis, uppsalastudent fr\u00e5n omkring 1700. Den elegante unge mannen b\u00e4r v\u00e4rja och k\u00e4pp och \u00e4r kl\u00e4dd efter sista modet. Han \u00e4r knappast typen f\u00f6r en vanlig student, snarare f\u00f6rest\u00e4ller man sig att h\u00f6gadelns s\u00f6ner s\u00e5go ut s\u00e5. \u2014 Kopparstick av 1. Fr. Leopold<\/em> i m\u00e5ste dock erinra oss att i ett avseende var dock studenterna \u2014 liksom naturligtvis ocks\u00e5 professorerna \u2014 helt ofria. Man fick inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt tumma p\u00e5 de kristna dogmerna. Visserligen hade allt sedan Olov Rudbecks tid ett mera naturvetenskapligt betraktelses\u00e4tt gjort sig g\u00e4llande, men n\u00e4r det g\u00e4llde religionen f\u00f6rekom en i v\u00e5ra \u00f6gon sv\u00e5rfattlig skuggr\u00e4dsla f\u00f6r allt som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kunde uppfattas som forskning utanf\u00f6r religionens fastst\u00e4llda r\u00e5m\u00e4rken. Det gavs ingen pardon f\u00f6r den som kom med \u201deen hop irrige och fahrlige meeningar\u201d. Det f\u00f6rnuft och de g\u00e5vor som Gud givit m\u00e4nniskan fingo inte anv\u00e4ndas till \u201dn\u00e5gre on\u00f6dige Nyheters upspinnande\u201d eller till \u201dandre anst\u00f6teligheter\u201d. Mot pietister och sv\u00e4rmare voro myndigheterna lika str\u00e4nga, de som \u201dkitzla sig med s\u00e5dane bil\u00e4ror\u201d hotades med allt ont. Bortsett fr\u00e5n s\u00e5dana s\u00e4rfall var dock f\u00f6rh\u00e5llandet mellan professorer och studenter gott, ja hj\u00e4rtligt. M\u00e5ngen inspektor var som en far f\u00f6r sin nation och fick av studenterna mottaga \u201dhonorarier\u201d, ofta dyrbara presenter av silver. Inspektor bj\u00f6d d\u00e5 p\u00e5 honorariekalas hemma hos sig, n\u00e5got som f\u00f6rekom inom Upplands nation \u00e4nnu i b\u00f6rjan av 1800-talet.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e5gra Uppsalastudenter dricka mj\u00f6d p\u00e5 Tingsk\u00f6gen i Gamla Uppsala. P\u00e5 bordet st\u00e5r sannolikt det dryckeshorn som 18335 \u00f6verl\u00e4mnades till Uppsala studenter av kronprins Oscar till minne av Karl XIV Johans bes\u00f6k \u00e5ret f\u00f6rut.<\/em> de det \u00e5ret skrivit en s\u00e5ng f\u00f6r studentbev\u00e4ringen, vilken b\u00f6rjade \u201dSamloms br\u00f6der kring frihetens fana\u201d, och Heffner hade satt musik till den. Detta blev upphovet till den uppsaliensiska students\u00e5ngen, som \u00e5r 1830 under Heeffners ledning fick en fastare organisation. Dahlgrens \u201dV\u00e5ren \u00e4r kommen\u201d sj\u00f6ngs f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1823, B\u00f6ttigers \u201dStilla skuggor\u201d och Geijers \u201dF\u00e4dernesland, vars h\u00e4rliga minnen\u201d 1832.<\/p>\n\n\n\n
morlach, morlach, tralala lalala.
kring buteljer och pokaler,
morlach, morlach, tralala lalala!<\/p>\n\n\n\n
Gunnar Wennerberg f\u00f6redrar gluntar f\u00f6r and\u00e4ktigt lyssnande \u00e5h\u00f6rare. Tuschteckning av J. G. Arsenius omkring 1850. Uppsala universitetsbibliotek<\/em> vensk litteratur\u201d. Deras friskhet och \u00f6verl\u00e4gsna humoristiska \u00e4lskv\u00e4rdhet \u00e4r tidl\u00f6s, ehuru b\u00e5de tidsst\u00e4mningen och lokalmilj\u00f6n med \u201dEcclesiasticum\u201d, S:t Eriks gr\u00e4nd och Eklundshovsskogen \u00e4ro v\u00e4l f\u00e5ngade. Glunten och Magistern \u00e4ro inga f\u00f6rfallna individer som Bellmansfigurerna, de se mot en framtid, och n\u00e4r de dricka f\u00f6r \u201dv\u00e5r levnads l\u00e5nga v\u00e5r\u201d, personifiera uppl\u00f6sning till m\u00f6tes som politisk r\u00f6relse, ehuru \u00e4nnu 1875 ett studentm\u00f6te av den gamla typen h\u00f6lls i Uppsala.<\/p>\n\n\n\n