{"id":453,"date":"2023-02-08T11:51:45","date_gmt":"2023-02-08T11:51:45","guid":{"rendered":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/?p=453"},"modified":"2026-10-22T15:16:32","modified_gmt":"2026-10-22T13:16:32","slug":"jolopristagare-2018-cecilia-hagen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/priser\/jolopristagare-2018-cecilia-hagen\/","title":{"rendered":"Jolopristagare 2018: Cecilia Hagen"},"content":{"rendered":"\n

2018 \u00e5rs Jolopris: CecilIa Hagen\"\"<\/strong>\nJuryns motivering:\n”2018\u00a0\u00e5rs\u00a0Jolopris\u00a0tilldelas\u00a0journalisten\u00a0och f\u00f6rfattaren\u00a0Cecilia\u00a0Hagen<\/strong>. Med nyfikenhet p\u00e5 det m\u00e4nskliga n\u00e4rmar hon sig s\u00e5v\u00e4l personer i nyhetsfl\u00f6det som brittiska kungligheter och kvinnor ur historien – som de osannolika systrarna Mitford. I sina texter r\u00f6r sig Cecilia Hagen med l\u00e4tthet mellan nuet och det f\u00f6rflutna, mellan det yttre och det inre hos sig sj\u00e4lv och andra.<\/p>\n\n\n\n

De avv\u00e4pnande fr\u00e5gorna i hennes personportr\u00e4tt f\u00e5r m\u00e4nniskor att \u00f6ppna sig. Hennes kr\u00f6nikor i Expressen \u00e4r skrivna med humor och sj\u00e4lvdistans. Det \u00e4r sm\u00e5prat med s\u00e4lta – som f\u00f6rr hette k\u00e5serier – och Cecilia Hagen tillh\u00f6r de s\u00e4llsynta skribenter som beh\u00e4rskar genren till fullo.”<\/p>\n\n\n\n

Juryn<\/strong> bestod av Kerstin Matz, Kajsa Olsson, Johan Ers\u00e9us, Stephen Farran-Lee, Vibeke Olsson.\nJolopriset 2018 sponsrades av bokf\u00f6rlaget Natur och Kultur<\/strong>.<\/p>\n\n\n\n

Cecilia Hagens tacktal<\/strong>:<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst och fr\u00e4mst: tusen tack f\u00f6r detta mycket hedrande pris. Jag k\u00e4nner mig rent socialt och kulturellt sett kraftigt uppgraderad och m\u00e5nga f\u00f6rment lite finare m\u00e4nniskor som inte brukat invitera mig till sina middagsbord har pl\u00f6tsligt b\u00f6rjat g\u00f6ra det.\nJag har f\u00e5tt hur m\u00e5nga \u2013 ofta en smula f\u00f6rv\u00e5nade \u2013 gratulationer som helst. Och ett antal j\u00e4mn\u00e5riga kolleger har alldeles \u00f6ppet tillst\u00e5tt en viss avundsjuka. Kan det bli b\u00e4ttre?\nJolo var det.\nDet h\u00e4r ska inte handla s\u00e5 mycket om honom och hans g\u00e4rning som om mig och min. Eller hur jag nu ska kalla den.\nDetta uppl\u00e4gg \u00e4r inget jag sj\u00e4lv best\u00e4mt \u00e4ven om det kan tyckas s\u00e5, jag har uppmanats att tala om mig och min yrkesbana.\nFast n\u00e5got lite m\u00e5ste jag v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 kunna s\u00e4ga om Jolo. Om mig och Jolo. Ikonen \u2013 som det heter numera \u2013 Jan Olof Olsson.\nHan var en lysande skribentstj\u00e4rna, som ni alla vet, och det av den digniteten att precis alla visste vem han var och jag gjorde det redan som 5-\u00e5ring. Det berodde p\u00e5 att min tv\u00e5 \u00e5r \u00e4ldre bror d\u00e5 hade en lekkamrat som hette Tom Olsson och som bodde i grannskapet. Omkring denne Tom, som jag aldrig fick vara med och leka med, stod ett s\u00e4rskilt m\u00e4rkv\u00e4rdighetsskimmer och detta skimmer grundade sig i det faktum att han var brorson till – just det- Jolo, den store Jolo.\nVilka skribenters brors\u00f6ner skulle kunna g\u00f6ra samma intryck p\u00e5 en 5-\u00e5ring idag, tro? Det vore v\u00e4l Leif GW Perssons m\u00f6jligtvis, om han nu har n\u00e5gon brorson.\nN\u00e5, Jolo sj\u00e4lv d\u00e5? L\u00e4ste jag hans b\u00f6cker med tiden? Jag vet att jag som fortfarande liten s\u00e5g b\u00e5de Onkel Sams stuga och Drottningens England d\u00e4rhemma och sj\u00e4lv l\u00e4ste jag med tiden 1914 och Ok\u00e4nd soldat \u2013 eller var det min bror som l\u00e4ste dem? Jag l\u00e4ste i alla fall De tre fr\u00e5n Haparanda och\nSlipsen i Krakow, har jag f\u00f6r mig, och givetvis s\u00e5g jag \u201dN\u00e5gonstans i Sverige\u201d, som, sa n\u00e5gon h\u00e4romdagen, \u00e4r den mest nedladdade tv\u2013serien fr\u00e5n SvT-s arkiv.\nI juni \u00e5r 1973 b\u00f6rjade jag p\u00e5 Expressen, som \u00e4ven d\u00e5 l\u00e5g granne med Dagens Nyheter, men Jolo sj\u00e4lv hann jag \u00e4nd\u00e5 aldrig tr\u00e4ffa. Hade han f\u00e5tt leva lite l\u00e4ngre hade det nog varit oundvikligt. Men nu avled han p\u00e5 tok f\u00f6r ung, redan i maj 1974. Knappt ett \u00e5r jobbade vi s\u00e5ledes parallellt i Marieberg, \u00e4ven om han f\u00f6rmodligen hade fria tider och kunde komma och g\u00e5 lite som han ville. En g\u00e5ng fick jag i alla fall en glimt av honom bakifr\u00e5n och f\u00f6rst\u00e5s kl\u00e4dd i tweed p\u00e5 v\u00e4g in genom DNs entr\u00e9 mot hissarna. Det var allt, men uppenbarligen var det of\u00f6rgl\u00f6mligt.\nJag har aldrig n\u00e5gonsin varit f\u00f6rm\u00e4ten nog att fundera \u00f6ver om en fixstj\u00e4rna som Jolo kan ha haft ett enda dugg gemensamt rent skrivarm\u00e4ssigt med mig, i alla fall har jag inte t\u00e4nkt tanke f\u00f6rr\u00e4n precis nu, i och med mitt fina pris. Vad jag d\u00e5 kommit fram till \u00e4r att ett visst, mycket marginellt sl\u00e4ktskap kan sp\u00e5ras och det \u00e4r att han skrev k\u00e5serier i DN, inte kr\u00f6nikor, och att det jag genom alla \u00e5ren skrivit i Expressen, det \u00e4r i f\u00f6rsta hand k\u00e5serier, inte kr\u00f6nikor, \u00e4ven om de nu kallas s\u00e5. Vad \u00e4r d\u00e5 en kr\u00f6nika och vad \u00e4r ett k\u00e5seri?\nF\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan fick jag vara med hos Kalle Lind i hans radiopodd Snedt\u00e4nkt och \u00e4mnet vi skulle tala om var just k\u00e5serier. Och han b\u00f6rjade med att fr\u00e5ga mig hur jag st\u00e4llde mig till att bli kallad k\u00e5s\u00f6r, f\u00f6r jag var ju just en s\u00e5dan. Jag slingrade mig lite, svarade v\u00e4l n\u00e5got undvikande f\u00f6r\nordet k\u00e5seri har med decennierna f\u00e5tt en n\u00e5got ofr\u00e4sch klang tycker jag.\nOm man googlar ordet k\u00e5seri, sa Kalle Lind till mig, d\u00e5 finns jag listad d\u00e4r tillsammans med sjutton andra namngivna personer, tillsammans blir vi smickrande nog aderton. N\u00e5got som i och f\u00f6r sig inte k\u00e4nns s\u00e4rskilt smickrande i just detta nu.\nMen s\u00e5 h\u00e4r beskrivs d\u00e4r, ordagrant, vad ett k\u00e5seri \u00e4r: \u201dEtt k\u00e5seri \u00e4r en underh\u00e5llande kortare text i tidning eller tidskrift. Termen kommer fr\u00e5n franskans causer, samtala.\nK\u00e5seri \u00e4r avsett att ibland framf\u00f6ras muntligen och skall d\u00e4rf\u00f6r vara talspr\u00e5kigt. Det kan inneh\u00e5lla h\u00f6gt som l\u00e5gt, \u00f6verdrifter som underdrifter. Sj\u00e4lva po\u00e4ngen \u00e4r att stora, allvarliga \u00e4mnen kan avhandlas i en sorgl\u00f6s ton. De finns ofta i dagstidningar. Ett k\u00e5seri skrivs huvudsakligen i humoristisk, l\u00e4ttsam ton. Att t\u00e4nka alltf\u00f6r djupa tankar om ett k\u00e5seri \u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigt.\nDet kan vara lite \u00f6verdrivet, roligt, smidigt och kan f\u00f6rst\u00e5s vara underh\u00e5llande vilket det ska vara.\nSpr\u00e5ket b\u00f6r vara l\u00e4ttsamt och enkelt. Ska man anv\u00e4nda talspr\u00e5k, svordomar och slanguttryck ska inte detta anv\u00e4ndas hur som helst. K\u00e5seriet ska belysa skribentens resonemang ifr\u00e5n egna erfarenheter. Om det till exempel \u00e4r underh\u00e5llande eller \u00f6verraskande s\u00e5 \u00e4r det positivt.\u201d\nH\u00e4vdar allts\u00e5 Google och det d\u00e4r var allt annat v\u00e4lformulerat, tycker jag, mycket hackigt och med m\u00e5nga upprepningar, men sj\u00e4lva andemeningen \u00e4r nog i stort sett korrekt. Ett k\u00e5seri \u00e4r en sorts bagatell som inte beh\u00f6ver vara alldeles bagatellartad. Understundom inte bagatellartad alls, kan jag f\u00e5\nf\u00f6r mig att tycka. Ett k\u00e5seri ska absolut vara underh\u00e5llande, g\u00e4rna med sk\u00e4rpa, och det ska vara skrivet p\u00e5 ett klart och tydligt och l\u00e4ttflytande s\u00e4tt. Det kan handla om n\u00e5got aktuellt i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet och \/eller om n\u00e5got aktuellt i skribentens egen tillvaro. Det \u00e4r inte fel om l\u00e4saren k\u00e4nner\nigen sig och sitt i det som avhandlas \u00e4ven om detta rent litter\u00e4rt sett inte brukar ge n\u00e5gra som helst pluspo\u00e4ng.\nP\u00e5 Google finns allts\u00e5 aderton personer uppr\u00e4knade som exempel p\u00e5 representanter f\u00f6r k\u00e5s\u00f6rskr\u00e5et.\nDessa \u00e4ro, i bokstavsordning: Barbro Alving, K\u00e4ringen mot str\u00f6mmen, Bang\nOlle Carle, Cello\n\u00c5ke Cato\nTorsten Ehrenmark\nMollie Faustman\nGunnar Friberg\nCecilia Hagen\nHadar Hessel, Gustafsson med Muntascherna\nCecilia Hagen, Jolopristagare 2018 3\nErik Lundeg\u00e5rd, Eld\nGunnar Ohrlander, Doktor Gormander\nGits Olsson\nJan Olof Olsson, Jolo\nLennart Nyblom, Red Top\nMads Rydman\nKjell Swanberg\nIngemar Unge\nCarl Zetterstr\u00f6m, Carl Z\nErik Zetterstr\u00f6m, Kar de Mumma\nMarianne Zetterstr\u00f6m, Viola\nHur man kommit fram till just detta g\u00e4ng anar jag inte, men det k\u00e4nns \u00e4rofyllt att r\u00e4knas dit. N\u00e5gra vet jag inget om alls, Mollie Faustman l\u00e5ter f\u00f6r mig som en gammal sk\u00e5dis, Gunnar Friberg s\u00e4ger mig inget s\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 rak arm, Mats Rydman har jag en vag aning om hur han s\u00e5g ut och om Gunnar\nOhrlander vet jag bara att han tidigt gifte sig med en av mina klasskamrater i ettan i folkskolan. Hon var den enda, vid sidan av mig, som redan d\u00e5 fick s\u00e4nkt betyg i ordning. Men resten av personerna p\u00e5 listan har jag haft en viss kontakt med, oftast mer p\u00e5taglig \u00e4n bara som en skymt av en rygg p\u00e5 v\u00e4g in i en hiss.\nBang till exempel, hon fanns p\u00e5 Veckojournalen n\u00e4r jag jobbade d\u00e4r. Hon satt inte p\u00e5 redaktionen, hon kom insvepande en g\u00e5ng i veckan med baskern p\u00e5 sned och ett manus i nypan. Hon var mycket hygglig mot oss yngre, tog oss under sina vingar. En g\u00e5ng fick jag ta emot en ilsken ins\u00e4ndare och den skulle besvaras i tidningen. Jag blev vettskr\u00e4md och trodde att livet, i varje\nfall yrkeslivet, var slut. D\u00e5 bj\u00f6d Bang hem mig till Karlav\u00e4gen d\u00e4r jag placerades i en f\u00e5t\u00f6lj och serverades en whisky av Viran. Medan jag sippade p\u00e5 den knattrade Bang raskt och resolut ihop ett lysande ins\u00e4ndarsvar. Det publicerades sedermera med mitt namn under. Med tiden har man f\u00f6rst\u00e5s\ntvingats bli betydligt mer luttrad vad ilskna p\u00e5hopp anbelangar. S\u00e4rskilt de h\u00e4r senaste n\u00e4ttrolls\u00e5ren.\nBetr\u00e4ffande de \u00f6vriga p\u00e5 denna k\u00e5s\u00f6rlista s\u00e5 fanns Cello p\u00e5 Expressen n\u00e4r jag b\u00f6rjade d\u00e4r. Man kunde skymta honom n\u00e4r han anl\u00e4nde sena kv\u00e4llar f\u00f6r att sen s\u00e4tta sig helt ensam p\u00e5 sitt rum att lyssna p\u00e5 nyheterna och l\u00e4sa tidningar och v\u00e4nda och vrid p\u00e5 orden. Han var i mina unga \u00f6gon en\nmycket v\u00e4nlig och f\u00f6ga i\u00f6gonfallande man.\nTorsten Ehrenmark, jod\u00e5, honom har jag \u00e4tit lunch med i London. Han var oerh\u00f6rt popul\u00e4r. N\u00e4r jag genomgick testet f\u00f6r att komma in p\u00e5 Journalisth\u00f6gskolan, d\u00e5 bad man mig namnge de journalister\njag brukade l\u00e4sa. Jag k\u00e4nde inte till n\u00e5gon enda av mig sj\u00e4lv, men hade f\u00e5tt tipset att s\u00e4ga Torsten Ehrenmark. Vilket jag gjorde och m\u00f6jligen d\u00e4rmed antogs till utbildningen. Jag \u00e4r glad att jag inte fick n\u00e5gra f\u00f6ljdfr\u00e5gor p\u00e5 namnet. Jag forts\u00e4tter min genomg\u00e5ng av k\u00e5s\u00f6rerna p\u00e5 Googlelistan, jag kan inte l\u00e5ta bli. Hadar Hessel, honom minns v\u00e4l knappt n\u00e5gon numera. Men jag g\u00f6r det. Han hade signaturen Gustafsson med muntascherna, trots att han var helt sl\u00e4trakad. Vi m\u00f6ttes hemma hos mig ett flertal g\u00e5nger. Jag var d\u00e5 gift med Ingemar Unge, en annan av k\u00e5s\u00f6rerna p\u00e5 Googles g\u00e5tfulla lista, en annan Jolopristagare dessutom. Han var p\u00e5 den tiden ansvarig f\u00f6r Namn och Nytt-uppslaget i DN.\nOch bj\u00f6d g\u00e4rna hem dem som publicerade sig d\u00e4r till oss. Hadar Hessel var d\u00e5 i 90-\u00e5rs\u00e5ldern och urtypen f\u00f6r en gentleman, oerh\u00f6rt angen\u00e4m och extremt v\u00e4lkl\u00e4dd. Men jag tror aldrig att jag l\u00e4ste vad han skrev.\nDesto oftare l\u00e4ste vi alla Red Top, \u00e4ven han h\u00f6rde till middagsg\u00e4sterna. Han citerades oavbrutet av alla m\u00e4nniskor i alla kretsar och han slutade skriva alldeles f\u00f6r tidigt.\nKar de Mumma h\u00f6ll p\u00e5 desto l\u00e4ngre. Honom intervjuade jag b\u00e5de f\u00f6r Veckojournalen invid trafikljusen i h\u00f6rnet Valhallav\u00e4gen\/Sturegatan. Och f\u00f6r Expressen p\u00e5 Ut\u00f6. Carl Z,hans son, intervjuade jag bara f\u00f6r Veckojournalen. Det var n\u00e4r han skrivit sin f\u00f6rsta revy. Han ringde efter\u00e5t och bj\u00f6d mig till premi\u00e4ren och jag fick vissa f\u00f6rhoppningar, minns jag. Dagen d\u00e4rp\u00e5 l\u00e4ste jag i tidningen att han var tillsammans med sin primadonna, med Birgitta Andersson. Det var d\u00e5 jag f\u00f6rstod att de flesta som var s\u00e4rskilt v\u00e4nliga mot oss journalister inte var det f\u00f6r att de var f\u00f6rtjusta i oss personligen utan f\u00f6r att de vill ha lite PR.\nViola, Carl Z-s sk\u00f6na och naturlyriska moder, brukade jag m\u00f6ta p\u00e5 den \u00e5rliga journalist och f\u00f6rfattartr\u00e4ffen p\u00e5 Manilla.\nHar jag f\u00e5tt med alla nu? Inte riktigt.\nEld, Erik Lundeg\u00e5rd, han var aldrig hemma hos oss vad jag minns. Men under mina Veckojournalen-\u00e5r fick jag i uppdrag att intervjua alla de k\u00e4nda morgontidningssignaturerna vilket bland annat medf\u00f6rde att jag \u00e5kte ut till hans trevliga villa vid vattnet i Norrviken och sen satt vi d\u00e4r l\u00e4nge och\nsm\u00e5pratade, eller om det var k\u00e5serade vi gjorde.\nGits Olsson f\u00e5r jag inte gl\u00f6mma. Vi bildade lag i en tv-fr\u00e5gesport n\u00e5gon g\u00e5ng i forntiden. Jag hade aldrig tr\u00e4ffat honom dessf\u00f6rinnan och var fylld av beundrande b\u00e4van. S\u00e5 till den grad att jag inte v\u00e5gade trycka p\u00e5 svarsknappen \u00e4ven om jag kunde en fr\u00e5ga, jag v\u00e4ntade respektfullt p\u00e5 att han skulle g\u00f6ra det vilket han inte gjorde. Kjell Swanberg, till sist, honom k\u00e4nde jag mycket v\u00e4l. Och honom saknar jag, b\u00e5de i spalterna och\nlivet.\nNog nu om k\u00e5s\u00f6rslistan.\nDet heter allts\u00e5 att man skriver kr\u00f6nikor numera. Alla skriver kr\u00f6nikor med stora bilder av sig sj\u00e4lva till. I de flesta fall r\u00f6r det sig om allvarliga st\u00e4llningstaganden i viktiga aktuella fr\u00e5gor. I mitt fall kan det r\u00e5ka vara s\u00e5 ibland, men fr\u00e4mst \u00e4r jag ute f\u00f6r att roa, mig sj\u00e4lv och l\u00e4sarna. Jag f\u00e5r nog g\u00e5 med p\u00e5 att kallas k\u00e5s\u00f6r i det jag \u00e4nnu producerar varje torsdag i Expressen. \u00c4ven om det l\u00e5ter irriterande harml\u00f6st.\nAllt detta aprop\u00e5 att Jolo \u00e4ven ans\u00e5gs skriva s\u00e5dana. Men vi har skrivit annat ocks\u00e5, b\u00e5de han och jag ut\u00f6ver en och annan bok. Jag fr\u00e4mst personintervjuer, s\u00e5dana har jag inget minne av att han \u00e4gnade sig \u00e5t.\nMen nu var det allts\u00e5 min g\u00e4rning jag skulle tala om, det st\u00e5r s\u00e5 i kallelsen. Min g\u00e4rning. Det l\u00e5ter n\u00e5got, det. Mitt skrivande. Mitt yrkesliv. Jag g\u00f6r ett f\u00f6rs\u00f6k att raskt beta av det och hoppas att ni inte alla omedelbart somnar in.\nAllts\u00e5: hur hamnade jag alls i skrivarbranschen och vad har jag haft f\u00f6r mig d\u00e4r under alla dessa \u00e5r, under faktiskt cirka fem decennier?\nDet b\u00f6rjade med att jag gick p\u00e5 Handels och gravt vantrivdes med studierna. En n\u00e4ra v\u00e4n pluggade samtidigt juridik och vantrivdes han ocks\u00e5. Det finns n\u00e5got som heter journalisth\u00f6gskolan, ber\u00e4ttade han f\u00f6r mig, det tar tv\u00e5 \u00e5r, sen har man sin examen. Dit borde man s\u00f6ka sig ist\u00e4llet. Sagt och gjort.\nI mellantiden, den mellan Handels och JH, petades jag in p\u00e5 Veckojournalen. Min styvmor var kusin med Buster von Platens hustru. S\u00e5 gick det till.\nJag \u00e4gnade mig ett par m\u00e5nader \u00e5t att liksom b\u00e4ra Kid Severins sl\u00e4p p\u00e5 olika tillst\u00e4llningar. Och sen skrev jag bildtexter p\u00e5 exakta m\u00e5tt. Och fick ett l\u00f6fte om fast anst\u00e4llning efter min examen.\nJag b\u00f6rjade p\u00e5 JH 1968 av alla \u00e5r. Jag har m\u00e5nga g\u00e5nger skrivit om hur jag g\u00f6mde min Herm\u00e8ssjal och att jag l\u00e5g hemma p\u00e5 gr\u00e4smattan och solade n\u00e4r alla andra \u00e4gnade sig \u00e5t att g\u00f6ra revolution.\nTredje terminen p\u00e5 JH var praktiktermin och jag praktiserade p\u00e5 den tidens ungdomstidning, p\u00e5 Bildis, Bildjournalen. Det var hur kul som helst. Vi satt i strumpl\u00e4sten p\u00e5 golvet och hade storm\u00f6ten. Jag skickades ner i tunnelbanan att st\u00e4lla mitt livs f\u00f6rsta intervjufr\u00e5gor, jag fick fr\u00e5ga j\u00e4mn\u00e5riga om de ville ha samlagsrum i skolan. Sen dess har jag v\u00e5gat fr\u00e5ga i stort sett vem som helst i stort sett vad som helst.\nJag han g\u00f6ra lite andra intervjuer ocks\u00e5 p\u00e5 Bildis, exempelvis med Svenne och Lotta, Bo Widerberg och Honken Holmqvist.\nN\u00e4r jag varit ett par m\u00e5nader p\u00e5 tidningen besl\u00f6ts att den skulle bli mer 68-tillv\u00e4nt politisk. Upplagan st\u00f6rtd\u00f6k bums och efter tre m\u00e5nader ungef\u00e4r fick den l\u00e4ggas ner.\nDags f\u00f6r VJ igen och Kid och alla de andra. Chefredakt\u00f6ren hette B\u00f6rge Bengtsson och kunde vara en smula skr\u00e4mmande ibland. Men det gick bra d\u00e4r. \u00c4ven om Magdalena Ribbing, som l\u00e4mnade den lite fisf\u00f6rn\u00e4ma veckotidningen f\u00f6r DN, inte f\u00f6rstod vem som nu skulle kunna skriva de l\u00e4ngre artiklarna om Audrey Hepburn och drottning Anna Maria av Grekland och dylika storheter.\nS\u00e5 blev det 1973 och dags att byta tidning. Man kunde faktiskt inte jobba inom den kolorerade veckopressen l\u00e4ngre med v\u00e4rdigheten i beh\u00e5ll. Dagspress var det enda r\u00e4tt.\nDet blev Expressen f\u00f6r mig. F\u00f6rst ett halv\u00e5r p\u00e5 natten. Den tiden \u00e4gnade jag mer \u00e5t att sticka en tr\u00f6ja \u00e5t mina blivande barns far \u00e4n \u00e5t seri\u00f6st arbete. Jag har f\u00f6r mig att den var gr\u00f6n och blev f\u00f6r stor, tr\u00f6jan.\nEfter den nattliga ekluten f\u00f6rflyttades jag tack och lov till dagen. Per Wrigstad basade f\u00f6r hela tidningen d\u00e5. Han sv\u00e4vade helt ouppn\u00e5elig n\u00e5gonstans uppe bland molnen.\nJag hamnade p\u00e5 n\u00f6jesavdelningen, p\u00e5 Bekantas Bekanta, med Bj\u00f6rn Vinberg som mildsint chef.\nDet var p\u00e5 Bekantas jag b\u00f6rjade f\u00e5r skriva mina spalter eller om det nu var k\u00e5serier. \u00c5ret var 1975.\nOch p\u00e5 den v\u00e4gen \u00e4r det.\nN\u00e4r mina barn f\u00f6ddes, 1977 och 1979, handlade det jag skrev i just spalterna mycket om dem, jag var tvungen att f\u00f6rena nytta med n\u00f6je f\u00f6r att livet alls skulle g\u00e5 ihop och det uppskattades av j\u00e4mn\u00e5riga m\u00f6drar och de blev till b\u00f6cker, barnen. N\u00e5gra skv\u00e4ttar ur ett v\u00e4llingfl\u00e4ckat liv hette den f\u00f6rsta, Inte bara barnsligheter hette n\u00e4sta. De kom ut p\u00e5 det d\u00e5 existerande DN-f\u00f6rlaget.\nNu hade Bo Str\u00f6mstedt tagit \u00f6ver tidningen och vi hade ett gott och trevligt samarbete under alla \u00e5r.\nJag skrev och jag skrev och jag skrev. I k\u00e5serierna upph\u00f6rde jag att ber\u00e4tta om barnen n\u00e4r min son kom hem och hade blivit retad av sina kamrater f\u00f6r att de l\u00e4st att han alltid gl\u00f6mde sina pinaler p\u00e5 bussen. N\u00e4r jag inte n\u00e4mnt dem under flera m\u00e5nader klagade de. Numera \u00e4r det mitt lilla barnbarn\njag d\u00e5 och d\u00e5 utnyttjar. Hon \u00e4r sex \u00e5r nu. Smart f\u00e5r jag v\u00e4l ge mig.\nN\u00e5, \u00e5ren har bara forsat f\u00f6rbi. F\u00f6re millennieskiftet fick jag vara lyxkorre i London, det vill s\u00e4ga jag gjorde de angen\u00e4ma jobben medan en kollega fick slita dag och natt med det rena nyhetsmaterialet. Och eftersom jag inte flyger kunde jag inte skickas i v\u00e4g p\u00e5 hastiga viktiga uppdrag. Jag r\u00f6rde\nmig l\u00e5ngsamt runt i England och Skottland och kanske lite Irland och Wales ocks\u00e5, jag var inte hemma p\u00e5 n\u00e4stan tv\u00e5 \u00e5r, men mina barn var desto oftare p\u00e5 bes\u00f6k.\nV\u00e4l tillbaka i Sverige blev det ett par b\u00f6cker till, om systrarna Mitford, om Diana, om Kulla-Gulla.\nOch nu \u00e4r det fem \u00e5r sen jag gick i pension, \u00e4r det m\u00f6jligt?\nTiderna har verkligen f\u00f6r\u00e4ndrats p\u00e5 alla vis, inte minst l\u00e4sarkontakterna. N\u00e4r jag en g\u00e5ng skrev att brunr\u00e5ttorna b\u00f6rjat sticka upp sina fula nosar och p\u00e5 k\u00e5s\u00f6rsvis la till att de likt vanliga r\u00e5ttor borde f\u00f6rgiftas, blev det ett j\u00e4kla liv, det forts\u00e4tter \u00e4n i dag.\nOch n\u00e4r jag tyckte, p\u00e5 samma sl\u00e4ngiga k\u00e5s\u00f6rsvis, att de fotbollshuliganer som skr\u00e4mde sm\u00e5 barn i tunnelbanan och under matcherna skanderade om motst\u00e5ndarlagsspelares d\u00f6d, borde utpl\u00e5nas fr\u00e5n jordens yta, d\u00e5 tog det hus i helsike igen. Och under en match rullades en j\u00e4ttebanderoll ut d\u00e4r det\nstod att det var jag som borde utpl\u00e5nas fr\u00e5n den ytan.\nAnnars d\u00e5? Jag forts\u00e4tter en stund till med mina torsdagskr\u00f6nikor, jag menar k\u00e5serier.\nD\u00e5 och d\u00e5 s\u00e4tter jag entusiastiskt i g\u00e5ng med ett nytt st\u00f6rre projekt. Ett tag var jag s\u00e4ker p\u00e5 att jag skulle skriva en hel bok om min farmor som var en av de k\u00e4mpande r\u00f6str\u00e4ttskvinnorna. Hennes brev ligger i travar hemma hos mig. Fast jag har nog som vanligt tappat sugen lite. Jag har lagt d\u00f6ljande filtar \u00f6ver brevh\u00f6garna och det var l\u00e4nge sen jag lyfte p\u00e5 n\u00e5gon av dem.\nMen n\u00e5got mer med en smula substans ska jag v\u00e4l kunna prestera \u00e4nd\u00e5 innan jag omsider s\u00e4tter punkt f\u00f6r min f\u00f6r mig och f\u00f6rhoppningsvis \u00e4ven f\u00f6r andra, underh\u00e5llande g\u00e4rning.\nJag skulle f\u00f6rst\u00e5s kunna prata hur l\u00e4nge som helst om den och om mig sj\u00e4lv, men nu f\u00e5r det r\u00e4cka.\n\u00c4n en g\u00e5ng tusen tack till er alla och lika m\u00e5nga tack till Jolo! Det \u00e4r s\u00e5 tr\u00e5kigt att jag aldrig fick m\u00f6ta honom.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2018 \u00e5rs Jolopris: CecilIa Hagen Juryns motivering: ”2018\u00a0\u00e5rs\u00a0Jolopris\u00a0tilldelas\u00a0journalisten\u00a0och f\u00f6rfattaren\u00a0Cecilia\u00a0Hagen. Med nyfikenhet p\u00e5 det m\u00e4nskliga n\u00e4rmar hon sig s\u00e5v\u00e4l personer i nyhetsfl\u00f6det som brittiska kungligheter och kvinnor ur historien – som de osannolika systrarna Mitford. I sina texter r\u00f6r sig Cecilia Hagen med l\u00e4tthet mellan nuet och det f\u00f6rflutna, mellan det yttre och det inre hos … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dJolopristagare 2018: Cecilia Hagen\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":2140,"menu_order":17,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-453","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/453","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=453"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/453\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3082,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/453\/revisions\/3082"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2140"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=453"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}