{"id":450,"date":"2023-02-08T11:33:23","date_gmt":"2023-02-08T11:33:23","guid":{"rendered":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/?p=450"},"modified":"2026-10-22T15:16:32","modified_gmt":"2026-10-22T13:16:32","slug":"jolopristagare-2017-nathan-shachar","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/priser\/jolopristagare-2017-nathan-shachar\/","title":{"rendered":"Jolopristagare 2017: Nathan Shachar"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"
Foto: Fredrik Funck<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

2017 \u00e5rs Jolopris: Nathan Shachar<\/strong>\nJolopriset 2017\u00a0 tilldelas journalisten och f\u00f6rfattaren Nathan Shachar, korrespondent f\u00f6r Dagens Nyheter i Jerusalem.\nJuryns motivering:\n”Nathan Shachar \u00e4r en lysande ess\u00e4skribent och en stils\u00e4ker journalist som f\u00f6rm\u00e5r att vara eftert\u00e4nksam och balanserad \u00e4ven i sin dagliga rapportering.\nPrecis som Jolo \u00e4r han en historiker och portr\u00e4tt\u00f6r som uppl\u00f6ser gr\u00e4nsen mellan journalistik och litteratur \u2013 och l\u00e5ter djupa kunskaper bli en tillg\u00e5ng och inte en belastning i skrivandet. Det \u00e4r ett bildande n\u00f6je att ta del av hans \u00a0texter, oavsett om de handlar om jesuiter i Paraguays regnskogar, judiska folkspillror p\u00e5 Rhodos eller framsynta varuhus\u00e4gare vid Stureplan.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Juryn har best\u00e5tt av Kerstin Matz, Stephen Farran-Lee, Ola Larsmo, Kajsa Olsson och Johan Ers\u00e9us.\nPriset p\u00e5 10 000 kronor delades ut i samverkan med ett bokf\u00f6rlag, 2017 var det Albert Bonniers f\u00f6rlag.\u00a0Syftet med priset, som instiftades av\u00a0Jolos\u00e4llskapet\u00a02002, \u00e4r att utm\u00e4rka journalister och f\u00f6rfattare som med framg\u00e5ng verkar i Jolos anda.<\/p>\n\n\n\n

Nathans tacktal:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst vill jag tacka er f\u00f6r utm\u00e4rkelsen. Jag k\u00e4nner mig f\u00f6rst\u00e5s hedrad, som man g\u00f6r n\u00e4r man f\u00e5r ett pris som b\u00e4r namn av en beundrad f\u00f6rebild. Men dessutom jag k\u00e4nner mig personligt ber\u00f6rd, eftersom Jolo fanns med i min barndoms- och uppv\u00e4xtv\u00e4rld. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar hade f\u00f6rst\u00e5s Dagens Nyheter hemma, det hade alla unga liberala personer. De som l\u00e4ste DN respektive Svenska Dagbladet eller arbetarpressen var n\u00e4stan som olika folk: Det var fortfarande det gamla Sverige, d\u00e4r ingen kunde bortse fr\u00e5n sin egen eller andras klasstillh\u00f6righet; d\u00e4r en hastig blick in i ett vardagsrum gav tydliga\nledtr\u00e5dar om var man befann sig, ideologiskt och socialt. Det vilade en aura av f\u00f6rsvarsv\u00e4nlighet, kyrklighet eller konservatism \u2013 eller motsatsen – \u00f6ver m\u00f6blemanget och prydnadssakerna.\nDet fanns en barnpromenad d\u00e4r vi bodde vid Vanadislunden, men det var bara n\u00e5gra timmar p\u00e5 morgonen. Man blev ofta medsl\u00e4pad av f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 deras \u00e4renden. Oftast gick turen till Klara-kvarteren f\u00f6r inl\u00e4mning av en artikel, eller h\u00e4mtning av korrektur p\u00e5 en artikel, och ju n\u00e4rmare man kom redaktionsdjungeln desto t\u00e4tare blev det mellan h\u00e4lsningarna \u00e5t h\u00f6ger och v\u00e4nster. H\u00e4lsningen skedde med med hatt, \u201dgoddag\u201d eller \u201dtjenare\u201d. Barn skulle bocka eller niga. I v\u00e4rsta fall var det inte \u00f6ver med h\u00e4lsningen, utan vi stannade till f\u00f6r en pratstund med herrn ifr\u00e5ga \u2013 det var oftast en herre, f\u00f6r skrivandet var fortfarande ett mansyrke. Det var obegripliga samtal, med ord som ”amanuens”, ”f\u00f6rsta avdrag”, ”extra ordinarie”.\nN\u00e4r vi gick vidare fr\u00e5gade man p\u00e5 barns vis \u201dVem var det?\u201d Det var Jolo. Med Jolo stannade vi ibland och pratade, f\u00f6r de delade en dansk passion: Danmark och dess litter\u00e4ra guld\u00e5lder var min fars forskar\u00e4mne och Jolo var lika h\u00e4ngiven danofil. De hade ocks\u00e5 g\u00e5tt p\u00e5 Norra Latin samtidigt under flera \u00e5r.\nJolo f\u00f6rekom regelbundet ocks\u00e5 p\u00e5 ett annat vis, f\u00f6r de vuxna sade ofta till varandra \u201dL\u00e4ste du Jolo?\u201d; \u201dS\u00e5g du Jolo idag?\u201d\nSenare, n\u00e4r jag skulle f\u00f6rs\u00f6ka b\u00f6rja l\u00e4sa tidningen, s\u00e5 var Jolos k\u00e5serier en av de saker man satte i handen p\u00e5 mig. Jag l\u00e4ste inte tidningen av egen drift, utan mutad med pengar och s\u00f6tsaker. Det\nsom stod p\u00e5 Namn&Nytt, DNs mer l\u00e4ttsamma sida, ans\u00e5g min mamma att jag borde klara. Jag gick till KB h\u00e4romveckan och botaniserade i l\u00e4ggen. Med v\u00e5ra m\u00e5tt var Namn&Nytt sannerligen ingen avdelning f\u00f6r gl\u00e4ttat skval, utan en formidabel kultursida i sin egen r\u00e4tt, med artiklar p\u00e5 7000 tecken i alla m\u00f6jliga \u00e4mnen. Inte undra p\u00e5 att jag fick traggla mig fram, med st\u00e4ndiga fr\u00e5gor till de vuxna.\nDet var ingen liten klyfta mellan talspr\u00e5k och skriftspr\u00e5k p\u00e5 den tiden, n\u00e4stan som i arabv\u00e4rlden.\nEfterhand blev l\u00e4sningen sin egen bel\u00f6ning och Jolo blev n\u00e5got av en bekant. F\u00f6rst r\u00e5kades vi mest p\u00e5 sportsidorna, som jag slukade med st\u00f6rsta allvar, men med \u00e5ren l\u00e4ste jag det mesta han skrev. Signaturen Jolo blev en signal, \u201dL\u00e4s h\u00e4r!\u201d.\nJag grubblade aldrig p\u00e5 den tiden \u00f6ver vad det var som lockade hos Jolo, men nu har jag gjort det. F\u00f6rst och fr\u00e4mst var det att han skrev rakt p\u00e5 sak, utan att g\u00f6ra sig till, elegant men aldrig on\u00f6digt snirklat. En annan sak var att han arbetade upp en levande st\u00e4mning, men utan att synas sj\u00e4lv.\nHan var en suver\u00e4n beskrivare, av tr\u00e5kiga bakg\u00e5rdar och svindlade utsikter, han kunde ge en magk\u00e4nsla f\u00f6r n\u00e5got man inte sett sj\u00e4lv. Och han predikade inte. Jag minns inga klagovisor fr\u00e5n honom,\ninte ens n\u00e4r han skrev om ledsamma saker. Han beskriver en svart f\u00f6rsamling i USAs s\u00f6der och deras sammankomster i en liten tr\u00e4kyrka, och man blir r\u00f6rd av ber\u00e4ttelsen fast den inte \u00e4r ett dugg\nk\u00e4nslosam. Det fanns inget uppfostringspatos hos honom. Han ber\u00e4ttade och du fick sj\u00e4lv dra slutsatserna och f\u00f6rdela sympatierna.\nEn annan sak med Jolo var att han r\u00f6rde sig s\u00e5 of\u00f6rklarligt kvickt i tid och rum. \u00c4n var han i Amerika, \u00e4n i tjugotalets Stockholm, \u00e4n i n\u00e5gon dansk avkrok som man genast fick lust att bes\u00f6ka. I sjunde klass l\u00e4ste jag alla banden i hans fotokavalkad \u00f6ver 1900-talet, jag l\u00e4ste om den s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger att jag ibland vet vilken bild som skall komma p\u00e5 n\u00e4sta sida innan jag v\u00e4nt p\u00e5 bladet.\nDet finns en ofta upprepad sanning som os\u00f6kt kommer f\u00f6r en n\u00e4r man skall beskriva Jolo, n\u00e4mligen att all konst b\u00f6rjar med hantverk, utan hantverk ingen konst. Det ber\u00e4ttas i kr\u00f6nikan om den norske vikingaskalden Rognvold, som blev kung av Orkney\u00f6arna, att han var en \u00f6verd\u00e4ngare i nio olika idrotter: Han var br\u00e4dspelare, l\u00f6pare, h\u00f6gl\u00e4sare, smed, skid\u00e5kare, b\u00e5gskytt, roddare, poet och harpospelare. Jolo var en lika m\u00e5ngf\u00f6rslagen och m\u00e5ngkunnig hantverkare; idylliker, r\u00e5dig reporter i og\u00e4stv\u00e4nliga milj\u00f6er, litteraturkritiker, k\u00e5s\u00f6r, sportjournalist, historiker, storpolitisk analytiker, reseskildrare och och romanf\u00f6rfattare. Det enda jag inte ertappat honom med \u00e4r polemik och debatt, fast d\u00e4r kanske n\u00e5gon av er kan r\u00e4tta mig.\nDet finns en aspekt av Jolos betydelse som man m\u00e5ste f\u00f6rklara f\u00f6r yngre personer. I m\u00e5nga \u00e5r gick jag ett par g\u00e5nger i veckan till en bokhandel i Jerusalem och k\u00f6pte Buenos Aires-tidningen La Naci\u00f3n. Den var minst en vecka gammal, men jag var upprymd av k\u00e4nslan att p\u00e5 det viset f\u00f6lja med i argentinsk politik. I dag kan jag l\u00e4sa morgontidningen fr\u00e5n Buenos Aires innan m\u00e4nniskorna d\u00e4r stigit upp. Den hisnande f\u00f6rv\u00e4ntan som \u00e4r fr\u00e4mmande platsers lockelse blir allt sv\u00e5rare att arbeta upp. I dag har de flesta av oss n\u00e5gon resa p\u00e5 g\u00e5ng, helt eller halvt planerad. Vi \u00e4r alltid p\u00e5 v\u00e4g n\u00e5gonvart, och vi kastar oss inte \u00f6ver reseskildringar med samma aptit som f\u00f6rr. P\u00e5 femtio och sextiotalet var resor ovanligt och dyrt. Den som reste skulle h\u00e5lla v\u00e4nner och familj underr\u00e4ttade i brev och vykort. Den som kom hem skulle ber\u00e4tta och visa bilder. En g\u00e5ng i slutet av 60-talet \u00e5kte en v\u00e4n p\u00e5 skolresa till Berlin. Han ber\u00e4ttade och ber\u00e4ttade. Numera har \u00e4ven jag sett Berlin, men inget d\u00e4r har stimulerat min fantasi s\u00e5 som min v\u00e4ns ber\u00e4ttelser fr\u00e5n den delade staden. Den som idag \u00e5terv\u00e4nder hem fr\u00e5n v\u00e4rldens \u00e4nde, och det g\u00f6r allt fler, bestormas inte med b\u00f6ner om ber\u00e4ttelser. N\u00e4r n\u00e5gon s\u00e4ger \u201cJag har varit i Indonesien\u201d, s\u00e5 svarar du \u201cJas\u00e5, hur var det?\u201d, men det \u00e4r en tom artighetsfras. Hon ber\u00e4ttar inget, och du har inte tid att lyssna. Resandets sagoskimmer \u00e4r skingrat.Vi blir allt mindre nyfikna p\u00e5 vart andra rest eller vad de varit med om d\u00e4r. Det som har h\u00e4nt \u00e4r det Fredrika Bremer f\u00f6rutsp\u00e5dde n\u00e4r hon s\u00e5g nya \u00e5ngmaskiner p\u00e5 v\u00e4rldsutst\u00e4llningen i London: \u201dEn dag\u201d, skrev hon, skall det \u201dbli l\u00e4tt att resa, \u00e4ven f\u00f6r de obemedlade. Inom kort skola alla tidtals f\u00e5 smaka uppfriskningen av fri flyttning och se denna Guds sk\u00f6na v\u00e4rld, genom resor sl\u00e5 bort sorger, f\u00f6rb\u00e4ttra h\u00e4lsa, f\u00f6rnya krafter och \u00e5sikter, leva, l\u00e4ra, njuta!\u201d\nMen den g\u00e5ngen, n\u00e4r jag b\u00f6rjade l\u00e4sa Jolo, s\u00e5 klingade blotta orden \u201dutomlands\u201d och \u201dutlandet\u201d fortfarande av sp\u00e4nning och \u00e4ventyr. Jolo, Bang, Daniel Wiklund och DNs andra stora kosmopoliter\nvar inte bara f\u00f6rmedlare av information, de var underh\u00e5llare, gl\u00e4djespridare och sagober\u00e4ttare. Jag har nu l\u00e4st Jolos reportageserie fr\u00e5n den amerikanska presidentkampanjen 1960. Det \u00e4r imponerande hur han hela tiden v\u00e4xlar mellan det stora och det lilla. Han s\u00e4tter sig alltid n\u00e5gonstans d\u00e4r han f\u00e5r en speciell vinkel till det st\u00f6rre f\u00f6rloppet. S\u00e5 till exempel ser han en av TV-debatterna mellan Nixon och Kennedy p\u00e5 ett enkelt sjapp i Chicagos italienska kvarter. I en och samma artikel hinner han med att f\u00f6rklara dels den politiska kampen Kennedy-Nixon och ge ett referat av TV-debatten, men samtidigt, sammanfl\u00e4tad med analysen, f\u00e5r vi en levande rapport fr\u00e5n krogens lilla amerikanska mikrokosmos med dofter av asfalt, tobak och stekos, och ett helt galleri personer, som kommer till tals och g\u00f6rs levande via sina man\u00e9r och yttranden. Vi m\u00f6ter \u201dtv\u00e5 vackra italienskor\u201d, \u201den fet herre\u201d, \u201den snabbtungad italienare\u201d och \u201dn\u00e5gra killar som nojsar med n\u00e5gra flickor\u201d. Ni f\u00e5r en aning om hur det sv\u00e4nger bara av de h\u00e4r glimtarna. En ton, ett penseldrag och s\u00e5 var man d\u00e4r, inf\u00f6rd i en genrebild som vibrerar av n\u00e4rvaro.\nEfter f\u00f6rtjusningen \u00f6ver ett s\u00e5dant m\u00e4starprov, s\u00e5 kommer en andra reaktion, av oro, den oro som de flesta av oss numera k\u00e4nner \u00f6ver att trampa fel i de verbala minf\u00e4lten. F\u00e5r man kalla n\u00e5got fet? F\u00e5r man kalla kvinnor vackra p\u00e5 nyhetsplats? \u00c4r inte snabbtungade italienare en otill\u00e5ten folkkarakt\u00e4ristik? Det var h\u00f6gre i tak den g\u00e5ngen b\u00e5de i skribentens och l\u00e4sarens sinne. Jolos generation, f\u00f6dd under barskare stj\u00e4rnor, hade l\u00e4mnat konventioner bakom sig och skrev utan ett get\u00f6ga mot inre och yttre censorer. Min generation, f\u00f6dd i frihet, och de senare har skapat nya konventioner och f\u00f6rt in oredovisade bek\u00e4nnelsemotiv och baktankar i skrivandets hantverk. Ocks\u00e5 de dj\u00e4rvaste bland oss \u00e4r f\u00f6rsiktiga.\nDet \u00e4r farligt f\u00f6r en tidning att ha en s\u00e5 m\u00e5ngkunnig och anv\u00e4ndbar medarbetare som DN hade i Jolo. Mister man honom blir d\u00e4r d\u00e5 en lucka som inte g\u00e5r att fylla. Och det blev det ju, inte en lucka utan ett gapande h\u00e5l. Avslutningsvis vill jag s\u00e4ga det om Jolo, att \u00e5terseendet med honom inte bara har varit ett estetiskt utan ocks\u00e5 ett moraliskt n\u00f6je. Hur m\u00e5nga g\u00e5nger har man inte tjusats av en skribent – och s\u00e5 pl\u00f6tsligt b\u00f6rjar han eller hon visa f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r n\u00e5got man avskyr. Jolo har inga s\u00e5dana kallduschar i beredskap f\u00f6r sina l\u00e4sare, det finns ingen insmugen advokatyr f\u00f6r det totalit\u00e4ra eller anti demokratiska. Utan att ha k\u00e4nt honom anar man att han var, ovanp\u00e5 sin rika utrustning, en r\u00e4ttskaffens m\u00e4nniska.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2017 \u00e5rs Jolopris: Nathan Shachar Jolopriset 2017\u00a0 tilldelas journalisten och f\u00f6rfattaren Nathan Shachar, korrespondent f\u00f6r Dagens Nyheter i Jerusalem. Juryns motivering: ”Nathan Shachar \u00e4r en lysande ess\u00e4skribent och en stils\u00e4ker journalist som f\u00f6rm\u00e5r att vara eftert\u00e4nksam och balanserad \u00e4ven i sin dagliga rapportering. Precis som Jolo \u00e4r han en historiker och portr\u00e4tt\u00f6r som uppl\u00f6ser gr\u00e4nsen … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dJolopristagare 2017: Nathan Shachar\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":2140,"menu_order":16,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-450","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/450","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=450"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/450\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3080,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/450\/revisions\/3080"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2140"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/toften.se\/Jolosallskapet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=450"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}