Jolopriset för 2021 tilldelas kåsören, journalisten och författaren Kristian Wedel.

Han kommer vid medlemsmötet den 23 november 2021 att ta emot priset på 10 000 kronor – och berätta om sin gärning och sin relation till Jolo.

Juryns motivering:
Kristian Wedels frändskap med Jolo märks redan i klädstilen – och ännu mer i förmågan att flanera i tid och rum med alla sinnen nyfiket påkopplade. Läsaren bjuds in till en vandring mellan vardagliga intryck och förunderliga fakta, oavsett om det gäller Marstrand eller Manhattan. Bäst trivs han på hemmaplan i Göteborg: i Wedels texter blir Hisingen en lika mytisk, vemodig och händelselös plats som Jolos Birkastan. Och som det anstår en obotlig saxofonist har han ett suveränt öra för språkets rytm och toner.

Kristian Wedel är född 1971 och verkar sedan 1990-talet i Göteborgs-Posten, där han är kåsör och redaktör för tidningens avdelning Världens gång. Han är författare till ett trettiotal böcker, främst om Göteborg förr och nu.

(Kristian är också den första pristagaren i Joloprisets tjugoåriga historia som själv är ledamot i Jolosällskapets styrelse. Styrelsen har dock inget inflytande över utnämningen, som görs av en fristående jury, bestående av Kajsa Olsson, Johan Erséus, Stephen Farran-Lee, Vibeke Olsson, Jesper Högström.)
Jolopriset sponrades 2021 av bokförlaget Polaris.

Överlämnande av Jolopriset 2021 – Kristian Wedel

Det var på tisdagen den 23 november som Kristian Wedel, 50-årig journalist, författare och styrelseledamot i Jolosällskapet, kom resande från hemstaden Göteborg för att äntligen ta emot Jolopriset 2021.

Efter välkomsthälsning och prisöverräckande av Jolosällskapets ordförande, Anders Sandström, förklarade Johan Erseus, som representant för juryn, hur det kommer sig att en aktiv ledamot av styrelsen kan bli prismottagare. Eller snarare hur det kommer sig att det har dröjt så många år innan Kristian Wedel får ta emot priset. Kristian har varit på tal i juryn flera gånger, men argumentet ”jamen han sitter ju i styrelsen” har kommit i vägen. I år har dock en enad jury sagt: ”det skiter vi i” – ”han är en person vi inte kommer runt”.

Klädd i manchesterbyxor, tweedkavaj, pullover, vit skjorta och rutig slips. Prismottagaren är en äkta Jolo-fantast, också i sin klädsel. Jolopris-juryn formulerar det så här:
Kristian Wedels frändskap med Jolo märks redan i klädstilen – och ännu mer i förmågan att flanera i tid och rum med alla sinnen nyfiket påkopplade.

Kristian Wedels briljanta tacktal var med en mjuk början om hans eget möte med Jolo en inspirerande analys av Jolos kåseri-konst. På något vis har Jolos anda varit med honom sedan han som baby, född på Lidingö, blev skjuten runt i barnvagn av bekanta till Jolo. Och Jolos böcker stod i bokhyllan i det kulturella barndomshemmet, men i Kristians ungdomliga ögon såg de i all deras vithet tråkiga ut. Ögonöppnaren kom inte förrän på Journalisthög-skolan. Någon kom med första kapitlet av Fritt Nyhavn. Och då var det kört. En stor beundran av och undran över Jolos författarskap tog sin början – med en besatthet, som ibland, om man ska tro prismottagarens hustru, som han själv citerar, lutar mot galenskapen.

Hur ”gör” Jolo – denna stilistiska expressionistiska mästare? Det går inte att bryta ner ett mästerskap. Om vi kunde det skulle det inte vara ett mästerskap, konstaterar Kristian Wedel. Det skulle vara att reducera mästaren. Men man kan ändå lära sig mycket för att leta reda på hans arbetssätt genom att närläsa och analysera den flanerande och kåserande rösten i Jolos texter. En röst som ibland är ett ”jag”, ibland är en ”han”.
Rösten är rösten av en ”normal människa i en normal värld”, men buren av en människa med en fantastisk observationsförmåga och en enorm kunskap som doseras med en genialisk återhållsamhet i ett nedskruvat tonläge.
En röst vi omedelbart litar på. Vi vet var vi har honom, platsen har betydelse och de många konkreta detaljer och anekdoter som skapar bilder i massvis i våra huvuden gör läsaren trygg. Kristian Wedel kallar det för Jolos syresättning av texten. Jolos oerhörda närvaro tar läsaren med in i hans möte med och observation av människor och händelser och miljöer. Konkretionerna blandade med Jolos komprimering av historiskt källmaterial skapar trovärdigheten. Vi känner kanske igen det historiska perspektivet från andra historiker, men Jolo är på plats, ställer andra frågor och får andra svar än vi är vana vid. Läsaren får ett nytt perspektiv.
Jolos förmåga att se nyanser, att välja de rätta och välja bort det som skulle störa trovärdigheten är det inspirerande i hans konst liksom hans olika tricks med att växla tempo beroende på berättelsens poäng, säger Kristian Wedel som avslutning på sitt generösa tal om förebilden Jolo.

Nu för tiden finns det inte många som försöker sig på kåseriets konst, en liten berättelse som får oss att se på världen med nya ögon. Årets Jolopris-mottagare gör det.
Med prispengarna följer också ett evigt hedersledamotskap i Jolosällskapet.

Hanne Fokdal Barnekow